Glupsk
Flashbackar lite efter ett inlägg på Annika Dahlqvist´s blogg. Är vi överviktiga personer lata och glupska lögnare generellt sett?
Jag kan bara svara för mig.
Uppvuxen i en familj med fyra normalviktiga syskon och dito moder. Som det var på sextio/sjuttiotalet fanns varken godis eller läsk som vardagsinslag. Vi serverades husmanskost. Det som skilde mig från de övriga - förutom övervikten - är att jag har 50% andra gener. Överviktiga gener. Fadern har dock aldrig stått för min mathållning.
Under hela min uppväxt har jag varit ytterst fysiskt aktiv. Som barn och ungdom spelade jag basket med all träning som det innebar förutom att jag tävlingssimmade. Hästar och ridning var ett stående inslag under hela tonårsperioden. Vi blev aldrig skjutsade utan fick cykla och gå dit vi skulle. Lek skedde för det mesta utomhus. Kamrater letade man inte upp via telefonen.
I skrivande stund innehar jag inget gymkort, men det har varit en stående inslag hela vuxenlivet. Dagligen framför jag min kropp på hederlig trampcykel. Jag beskylls stundom för att vara hypoman...
Lat?
Inte en chans!
Lögnare?
No way!
Glupsk?
Yes!
Antar att jag var addicted redan som nyfödd. Min insulinrestistens måste följt med råmjölken. Jag tilldelades inte mer mat än övriga runt matbordet, men min kropp packade konsekvent om kolhydratsenergin som om jag skulle gå i ide redan nästa vecka. Om och om igen.
Och så torskade jag naturligtvis när de egna valen blev möjliga.
Mitt livs första veckopeng glömmer vi aldrig. Varken hon eller jag.
Inte summan, men vad jag köpte.
Och framförallt vad som hände.
Förtio stycken Riff tuggummi räckte slanten till.
Med salmiak.
Och jag stoppade naturligtvis in allihop samtidigt.
Medan vi åt middag placerades tuggummibussen på diskbänken och döm om min förvåning när morsan klippt av en ansenlig klump och bara sparat en snutt.
Som jag grät.... det var som att ta flaskan från vilken alkis (mellan fylla o bakfylla) som helst.
Så blivande dietister - anta gärna att jag är en glupsk, men tro aldrig, aldrig att jag är en lat lögnare. Ta däremot gärna reda på VARFÖR jag är mer glupsk än andra.
Jag kan bara svara för mig.
Uppvuxen i en familj med fyra normalviktiga syskon och dito moder. Som det var på sextio/sjuttiotalet fanns varken godis eller läsk som vardagsinslag. Vi serverades husmanskost. Det som skilde mig från de övriga - förutom övervikten - är att jag har 50% andra gener. Överviktiga gener. Fadern har dock aldrig stått för min mathållning.
Under hela min uppväxt har jag varit ytterst fysiskt aktiv. Som barn och ungdom spelade jag basket med all träning som det innebar förutom att jag tävlingssimmade. Hästar och ridning var ett stående inslag under hela tonårsperioden. Vi blev aldrig skjutsade utan fick cykla och gå dit vi skulle. Lek skedde för det mesta utomhus. Kamrater letade man inte upp via telefonen.
I skrivande stund innehar jag inget gymkort, men det har varit en stående inslag hela vuxenlivet. Dagligen framför jag min kropp på hederlig trampcykel. Jag beskylls stundom för att vara hypoman...
Lat?
Inte en chans!
Lögnare?
No way!
Glupsk?
Yes!
Antar att jag var addicted redan som nyfödd. Min insulinrestistens måste följt med råmjölken. Jag tilldelades inte mer mat än övriga runt matbordet, men min kropp packade konsekvent om kolhydratsenergin som om jag skulle gå i ide redan nästa vecka. Om och om igen.
Och så torskade jag naturligtvis när de egna valen blev möjliga.
Mitt livs första veckopeng glömmer vi aldrig. Varken hon eller jag.
Inte summan, men vad jag köpte.
Och framförallt vad som hände.
Förtio stycken Riff tuggummi räckte slanten till.
Med salmiak.
Och jag stoppade naturligtvis in allihop samtidigt.
Medan vi åt middag placerades tuggummibussen på diskbänken och döm om min förvåning när morsan klippt av en ansenlig klump och bara sparat en snutt.
Som jag grät.... det var som att ta flaskan från vilken alkis (mellan fylla o bakfylla) som helst.
Så blivande dietister - anta gärna att jag är en glupsk, men tro aldrig, aldrig att jag är en lat lögnare. Ta däremot gärna reda på VARFÖR jag är mer glupsk än andra.
CalCounterreklam
~ CalCounter - ett kalasbra verktyg när man snickrar LCHF-anspassade menyer ~
Erkänner utan omsvep att jag inte alls använder den så mycket som jag har gjort, men i början av min LCHF-resa var den oersättlig för att hålla koll på kolhydraterna. Det var faktiskt delvis den som fick mig att sluta tugga tuggummi i ett.
CalCounter - gratis registrering.
Erkänner utan omsvep att jag inte alls använder den så mycket som jag har gjort, men i början av min LCHF-resa var den oersättlig för att hålla koll på kolhydraterna. Det var faktiskt delvis den som fick mig att sluta tugga tuggummi i ett.
CalCounter - gratis registrering.
Hotfull ?
Någon kunde inte tiga idag. Hon påpekade att jag hade blivit SÅÅÅÅ smal.
(Det är mycket långt kvar till "SÅÅÅ")
- Ånej, men jag satsar på att kunna bli det framöver. Jag försöker äta mig ner i vikt förstår du.
- Akta dig ! Benen är redan smala som pinnar på dig !
(Det är mycket långt kvar till "SÅÅÅ")
- Ånej, men jag satsar på att kunna bli det framöver. Jag försöker äta mig ner i vikt förstår du.
- Akta dig ! Benen är redan smala som pinnar på dig !
Reflektion
Håller ställningarna även om jag vare sig bloggar, fotar eller lagar mat särskilt mycket dessa våriga dagar.
Det finns annat oxå. Tung motorcykel som exempel.
Och rött vin för all del.
Som sätter igång både det ena å det andra.
Sug på mera.
Socker.
Försöker köra bort det.
Men snart åker skinnstället av mig.
Å ena sidan har jag tyckt det blivit mycket billigare att leva med LCHF.
Å andra sidan är ju kläder lite dyrare än kexchoklad...
Med våren kommer primörerna.
Och för mig den allra underbaraste årsvitlöken.
Som jag eventuellt (om inte CalCounter skrämmer längtan all världens väg) ugnsbakar på ett underlag av grovt salt och äts med sked när smörklicken precis börja rinna ner och smeka var och en av de mjälla klyftorna.
Det finns annat oxå. Tung motorcykel som exempel.
Och rött vin för all del.
Som sätter igång både det ena å det andra.
Sug på mera.
Socker.
Försöker köra bort det.
Men snart åker skinnstället av mig.
Å ena sidan har jag tyckt det blivit mycket billigare att leva med LCHF.
Å andra sidan är ju kläder lite dyrare än kexchoklad...
Med våren kommer primörerna.
Och för mig den allra underbaraste årsvitlöken.
Som jag eventuellt (om inte CalCounter skrämmer längtan all världens väg) ugnsbakar på ett underlag av grovt salt och äts med sked när smörklicken precis börja rinna ner och smeka var och en av de mjälla klyftorna.
Äggkonto
Jag har förmånen att få ägg levererade till dörren.
Närapå i alla fall.
De hämtas av sommarstugegrannen till själva hönsmamman vilken ringer när hönsen värpt lådorna fulla.
Nu till påsk fanns många intressenter varför jag verkade bli utan. Men så plötsligt slog hon en signal och mina goda vänner tog sig en tur till landet.
Och frågade:
- Hur många höns har Du?
Svaret blev såhär i eftertankens kranka blekhet: solklart:
- Vill Du att jag ska fråga hur mycket pengar DU har på kontot kanske !?
Närapå i alla fall.
De hämtas av sommarstugegrannen till själva hönsmamman vilken ringer när hönsen värpt lådorna fulla.
Nu till påsk fanns många intressenter varför jag verkade bli utan. Men så plötsligt slog hon en signal och mina goda vänner tog sig en tur till landet.
Och frågade:
- Hur många höns har Du?
Svaret blev såhär i eftertankens kranka blekhet: solklart:
- Vill Du att jag ska fråga hur mycket pengar DU har på kontot kanske !?
Förlorad
Är jag inte.
Men förtjust - i förlorade ägg.
Nä, i pocherade. Det ska ju va´ fint. Om det ska va´.
Skillnaden är att när man förlorar är mindre noga med själva äggdoppet
medan när man pocherar är supernoga med hur äggen nedvändes.
Ska återkomma med recept o bild.
När batterierna är laddade.
Sony:ns och Airams.
Då blir det nog pocherade ägg med gräddstuvad bladspenat och rökt lax.
Tror jag.
Eller om det blir Pocherade Ägg Helvetica.
Dä ä ju så gõtt alltihopa...
Men förtjust - i förlorade ägg.
Nä, i pocherade. Det ska ju va´ fint. Om det ska va´.
Skillnaden är att när man förlorar är mindre noga med själva äggdoppet
medan när man pocherar är supernoga med hur äggen nedvändes.
Ska återkomma med recept o bild.
När batterierna är laddade.
Sony:ns och Airams.
Då blir det nog pocherade ägg med gräddstuvad bladspenat och rökt lax.
Tror jag.
Eller om det blir Pocherade Ägg Helvetica.
Dä ä ju så gõtt alltihopa...
Studieresultat
Jag struntar blankt i rapporten som varit listetta i både nyhetssändningar och aviser idag. Spontant undrar jag lika mycket som någon annan; hur det kan komma sig att de just i Uppsalaområdet fick tag i drygt 40´000pers som käkat enligt Atkinsmetoden ?
Resultatet man nu basunerar ut känns för mig som om man skulle hänvisa landets alla katastrofer i trafiken till att det är högertrafikens fel.
Jag har sedan starten med LCHF aldrig mått bättre i hela mitt liv ! Samtidigt som jag aldrig ätit mindre. Och skulle jag nu förkorta mitt liv med ett par år pga för lite kolhydrater är det definitivt värt det med tanke på att mitt långvariga överviktsliv absolut förkortat det likafullt med säker debut av diabetes, hypertoni och hjärtkärlsjukdom först.
Mig ska de inte lura....
Resultatet man nu basunerar ut känns för mig som om man skulle hänvisa landets alla katastrofer i trafiken till att det är högertrafikens fel.
Jag har sedan starten med LCHF aldrig mått bättre i hela mitt liv ! Samtidigt som jag aldrig ätit mindre. Och skulle jag nu förkorta mitt liv med ett par år pga för lite kolhydrater är det definitivt värt det med tanke på att mitt långvariga överviktsliv absolut förkortat det likafullt med säker debut av diabetes, hypertoni och hjärtkärlsjukdom först.
Mig ska de inte lura....
Övervikt...
...i bagaget från det däringa landet var det ingen fara att ha. I alla fall inte för oss som är fanatiskt ointresserade av souvenirer. Men....
Övervikt på kroppen erkännes. Plus två kilo!
Minst...
Inte alls konstigt. Till slut åt jag inte bara "smakprov" på Baklava, alldeles nybakta frukostbröd (med tonvikt på Chiabatta) utan även hel och tvåportioner av ovanstående förutom pommes frites i två dagar till lunch. Förutom de där KitKat:erna som inköptes som tröst på den otroligt vedervärdiga flyplatsen. Och CocaColan.
Men jag hänger ingen läpp.
Två kilo ska bort lika fort.
Men först ska jag som en Sphinx ligga ner och ta igen mig.
Från ett förfärligt halsvirus.
Attjoo !
Övervikt på kroppen erkännes. Plus två kilo!
Minst...
Inte alls konstigt. Till slut åt jag inte bara "smakprov" på Baklava, alldeles nybakta frukostbröd (med tonvikt på Chiabatta) utan även hel och tvåportioner av ovanstående förutom pommes frites i två dagar till lunch. Förutom de där KitKat:erna som inköptes som tröst på den otroligt vedervärdiga flyplatsen. Och CocaColan.
Men jag hänger ingen läpp.
Två kilo ska bort lika fort.
Men först ska jag som en Sphinx ligga ner och ta igen mig.
Från ett förfärligt halsvirus.
Attjoo !
Pengasprit
Det gar at en del sprit har.
Handsprit.
Det sags att egyptierna - de som klar sig i klanning - inte har nagra fickor att stoppa planboken i, och att de darfor kanske till o med hamnar mellan skinkorna ! Detta i samtidig vetskap att mynt knappt existerar darfor att man har en tro att befolkningen sa att saga sitter hemma och bankar ut egna piasterkopior - gor att handspriten for min egen del ar mitt viktigaste bagage just nu.
Nar jag atervander om en vecka kommer forhoppningsvis oliver vara mitt viktigaste. Hjalp vilka underbara oliver de har har. Och gurkor. Och korsbarstomater.
Livet har ar sa langt fran LCHF man bara kan komma. Men jag gor mitt bvasta for att slippa ma daligt. Och fyller darfor maggen med gurkor och tomater istallet for brod, pommes, ris och fikabrod.
Fast...... jag HAR smakat.
Pa fel saker.
Oxa.
Men inom rimliga granser.
Det ska dock innan semesterveckan ar slut, ha atergatt till sitt normala. Sockerfritt - det som jag mar sa himla bra av.
Och som min gamla mor precis haller pa att upptacka.
Hon trappar med mitt stod forsiktigt ut sitt gamla sockerbegar for att stalla in sig pa atminstone LC och litelite HF (hon VET att smor och bregott ar livsfarligt minsann!)
Det gar utmarkt for henne. Socker i kaffet gick ju att byta till latsasvarianten. Socker pa filen byttes till Meze med kanel. Och rostbrodet har bytts till grovsta grovt med massor av Bregott, ost och garna skinka.
Damen ar matt. Nojd. Glad. Och framforallt smartar hennes gamla kropp mycket mindre.
Hon inser att hon faktiskt inte behover kaka potatis, valling, grot, brod, sockerkaka och annat krafs. Hon marker alldeles tydligt efter fyra veckors nedtrappning att hon mar kalasbra.
Halelujha for nedtrappning nar tvarstopp inte ar ett alternativ!
Hoppas kunna fanga hotellkocken nar han grillar sina egna kebabspett over oppen eld, nan dag. Ska forsoka mig pa att kopiera receptet och anratta nat som kan kallas egyptiskt nar jag kommer hem igen.
Om jag inte stannar, forstas...
Handsprit.
Det sags att egyptierna - de som klar sig i klanning - inte har nagra fickor att stoppa planboken i, och att de darfor kanske till o med hamnar mellan skinkorna ! Detta i samtidig vetskap att mynt knappt existerar darfor att man har en tro att befolkningen sa att saga sitter hemma och bankar ut egna piasterkopior - gor att handspriten for min egen del ar mitt viktigaste bagage just nu.
Nar jag atervander om en vecka kommer forhoppningsvis oliver vara mitt viktigaste. Hjalp vilka underbara oliver de har har. Och gurkor. Och korsbarstomater.
Livet har ar sa langt fran LCHF man bara kan komma. Men jag gor mitt bvasta for att slippa ma daligt. Och fyller darfor maggen med gurkor och tomater istallet for brod, pommes, ris och fikabrod.
Fast...... jag HAR smakat.
Pa fel saker.
Oxa.
Men inom rimliga granser.
Det ska dock innan semesterveckan ar slut, ha atergatt till sitt normala. Sockerfritt - det som jag mar sa himla bra av.
Och som min gamla mor precis haller pa att upptacka.
Hon trappar med mitt stod forsiktigt ut sitt gamla sockerbegar for att stalla in sig pa atminstone LC och litelite HF (hon VET att smor och bregott ar livsfarligt minsann!)
Det gar utmarkt for henne. Socker i kaffet gick ju att byta till latsasvarianten. Socker pa filen byttes till Meze med kanel. Och rostbrodet har bytts till grovsta grovt med massor av Bregott, ost och garna skinka.
Damen ar matt. Nojd. Glad. Och framforallt smartar hennes gamla kropp mycket mindre.
Hon inser att hon faktiskt inte behover kaka potatis, valling, grot, brod, sockerkaka och annat krafs. Hon marker alldeles tydligt efter fyra veckors nedtrappning att hon mar kalasbra.
Halelujha for nedtrappning nar tvarstopp inte ar ett alternativ!
Hoppas kunna fanga hotellkocken nar han grillar sina egna kebabspett over oppen eld, nan dag. Ska forsoka mig pa att kopiera receptet och anratta nat som kan kallas egyptiskt nar jag kommer hem igen.
Om jag inte stannar, forstas...
Privatresa
Sticker till Egypten en vecka. Foto: www.apollo.se
Ska bränna lite fett.
I alla fall ytfett.....;-)
Kommer förhoppningsvis hem inspirerad och sugen på lite annorlunda matkompositioner.
På återseende.
Privatrekord
Har haft 217st besökare på bloggen senaste dygnet.
Tvåhundrasjutton !
Men noll kommentarer.
Undrar vilket av dem som ska betraktas som rekord ?
---------------------------------------------------------------------------------------------
Kämpar för att kunna visa upp mig i badkläder om ett par dagar.
Nytt är inköpt då fjolårets är på tok för stora.
Och faktiskt känns jag lättare.
Mer lätt än vad vågen säger.
Har tyvärr slarvat med måttbandet.
Dock inte med inte fettintaget.
I feel good !
Tvåhundrasjutton !
Men noll kommentarer.
Undrar vilket av dem som ska betraktas som rekord ?
---------------------------------------------------------------------------------------------
Kämpar för att kunna visa upp mig i badkläder om ett par dagar.
Nytt är inköpt då fjolårets är på tok för stora.
Och faktiskt känns jag lättare.
Mer lätt än vad vågen säger.
Har tyvärr slarvat med måttbandet.
Dock inte med inte fettintaget.
I feel good !
Torka
Det är hög nivå av bloggtorka här.
Mattorka också.
För att inte tala om LCHFtorka.
Viktuppgång kan man dock inte klaga på.
Där fattas inget.
Vare sig jag äter eller svälter visar vågen plus.
Hurra.... not !
Hoppas kommande vecka kan bjuda på åtminstone en liten aning avkoppling.
Jag pallar inte själslig stress.
En (förhoppningsvis tillfälligt) förvirrad mamma ger mig gråa hår.
Och tjock svidande mage.
Förutom att hon bjuder på kolhydrater.
Det enda som tycks finnas i hennes domäner.
Och jag äter.
Triggas.
Och äter igen.
Mattorka också.
För att inte tala om LCHFtorka.
Viktuppgång kan man dock inte klaga på.
Där fattas inget.
Vare sig jag äter eller svälter visar vågen plus.
Hurra.... not !
Hoppas kommande vecka kan bjuda på åtminstone en liten aning avkoppling.
Jag pallar inte själslig stress.
En (förhoppningsvis tillfälligt) förvirrad mamma ger mig gråa hår.
Och tjock svidande mage.
Förutom att hon bjuder på kolhydrater.
Det enda som tycks finnas i hennes domäner.
Och jag äter.
Triggas.
Och äter igen.
Polkagris
Läste ett inlägg på Kolhydrater iFokus och fick plötsligt en flashback.
Det är från min gröna ungdom. Eller om man kanske ska kalla det barndom.
Mitt första arbete. På timma. I en pytteliten karamellfabrik som tillverkade marknadskarameller.
Vi arbetade inte varje dag utan blev inkallade när förråden skulle fyllas. Eller när någon lokal marknad skulle av stapeln.
Vilken dröm för en redan väl inskolad sockertorsk!
Strösocker, florsocker, pärlsocker, farinsocker, vaniljsocker och mjöl.
Minns att det doftade ljuvligt därinne.
Och minns än idag när vi lärdes upp att skära den lätt stelnade smeten till chokladfudge och trodde mig vara i sjunde himlen. Hade inte karamellgubbarna haft öron som hindrade smilbanden hade deras huven kluvits mitt itu när de log åt oss småflickor som proppade munnarna fulla.
Så en dag kokade gubbarna polkagrismassa när vi anlände.
Till en början en totalt ointressant smält sockerhistoria som så snart den kom i knådmaskinen upptog min totala fascination. När den blev allt blankare och segare. Och som den doftade: alldeles underbart av sött och mint.
Karamellgubbarna tittade bort en sekund och snabb som en vessla klippte jag av en jätteklump polkgrisdeg. Det var liksom omöjligt att låta bli. Den var dock fortfarande för varm att smyga med i handen, så jag la den i fickan och planerade käka den så fort vi fick rast. Jag visste precis hur seg och go´ den skulle vara.
Jo, jo....
Den klumpen fick klippas bort senare.
Av en av gubbarna.
Som inte log längre.
Som jag skämdes!
Det är från min gröna ungdom. Eller om man kanske ska kalla det barndom.
Mitt första arbete. På timma. I en pytteliten karamellfabrik som tillverkade marknadskarameller.
Vi arbetade inte varje dag utan blev inkallade när förråden skulle fyllas. Eller när någon lokal marknad skulle av stapeln.
Vilken dröm för en redan väl inskolad sockertorsk!
Strösocker, florsocker, pärlsocker, farinsocker, vaniljsocker och mjöl.
Minns att det doftade ljuvligt därinne.
Och minns än idag när vi lärdes upp att skära den lätt stelnade smeten till chokladfudge och trodde mig vara i sjunde himlen. Hade inte karamellgubbarna haft öron som hindrade smilbanden hade deras huven kluvits mitt itu när de log åt oss småflickor som proppade munnarna fulla.
Så en dag kokade gubbarna polkagrismassa när vi anlände.
Till en början en totalt ointressant smält sockerhistoria som så snart den kom i knådmaskinen upptog min totala fascination. När den blev allt blankare och segare. Och som den doftade: alldeles underbart av sött och mint.
Karamellgubbarna tittade bort en sekund och snabb som en vessla klippte jag av en jätteklump polkgrisdeg. Det var liksom omöjligt att låta bli. Den var dock fortfarande för varm att smyga med i handen, så jag la den i fickan och planerade käka den så fort vi fick rast. Jag visste precis hur seg och go´ den skulle vara.
Jo, jo....
Den klumpen fick klippas bort senare.
Av en av gubbarna.
Som inte log längre.
Som jag skämdes!
Återfallssignal
Om jag ska vara riktigt ärlig. Och det ska jag vara mot mig själv; identifierade jag igår en synnerligen övertydlig återfallssignal. Jag började fantisera om bakning. Under lång tid surfades och googlades det i det airamska hemmet efter recept. Jag letade efter det ultimata receptet på semlor. Och fantasin sa mig att de skulle bli de allra finaste, bulligaste och goaste semlor smaklökarna nånsin träffat. Mina smaklökar.
Tills jag kom på att: semlor ingår inte i min kosthållning.
Sen barnsben har jag älskat att baka. Och roats av själva skapandet. Men det måste erkännas att själva sockerberoendet har varit den största drivkraften i bageriutövningen. Det märktes tydligt när jag under några år valde att på kvällskurs istället låta händerna skapa i lera. Då bakades det inte ett dugg härhemma. Då åt jag bara godis.
Det var skönt att till slut kunna ta sig samman. Fantasin och förnuftet slogs ordentligt. Fantasin hävdade sin rätt högljutt och motiverade att det där lilla receptet ju bara skulle resultera i femton bullar vilka skulle kunna få vila i arbetsplatsens frys och därmed kunna få glädja arbetskamraterna när de kände sig sugna till kaffet. Tills förnuftet bestämde sig och sa ifrån. Att det knappast vilar på mig som LCHF-frälst att säkra upp sockebehovet hos mer normalfungerande. Det finns ju faktiskt folk som lever på att baka och sälja semlor i så fall.
Ett återfall har förhindrats.
Hoppas det dröjer innan nästa kamp uppenbarar sig.
Tills jag kom på att: semlor ingår inte i min kosthållning.
Sen barnsben har jag älskat att baka. Och roats av själva skapandet. Men det måste erkännas att själva sockerberoendet har varit den största drivkraften i bageriutövningen. Det märktes tydligt när jag under några år valde att på kvällskurs istället låta händerna skapa i lera. Då bakades det inte ett dugg härhemma. Då åt jag bara godis.
Det var skönt att till slut kunna ta sig samman. Fantasin och förnuftet slogs ordentligt. Fantasin hävdade sin rätt högljutt och motiverade att det där lilla receptet ju bara skulle resultera i femton bullar vilka skulle kunna få vila i arbetsplatsens frys och därmed kunna få glädja arbetskamraterna när de kände sig sugna till kaffet. Tills förnuftet bestämde sig och sa ifrån. Att det knappast vilar på mig som LCHF-frälst att säkra upp sockebehovet hos mer normalfungerande. Det finns ju faktiskt folk som lever på att baka och sälja semlor i så fall.
Ett återfall har förhindrats.
Hoppas det dröjer innan nästa kamp uppenbarar sig.
Obalans
Har kommit lite ur balans.
Och som alltid bär jag upp balansproblem med magen och får värsta katarren som resultat. Katarr i det här fallet är = felätning.
Jag äter förvisso inget godis som jag brukade, men tappar ändå fokus på vad jag ska äta för att må allra bäst. Jag låter liksom gränserna suddas ut.
Det är förresten en ren ynnest att det där godisbegäret är helt borta. Om så tanken bara poppar upp en enda liten sekund känns efterdyningarna direkt i magtrakten. Hela min kropp skriker åt mig hur den kommer att protestera.
Önskar att det vore detsamma när jag överäter, plötsligt bjuder mig själv på en knäckemacka eller rent av hoppar över att äta för att sedan krisäta ost, nötter eller kanske till och med en pastaportion.
Nä, nu får det vara nog.
Idag ska här inhandlas ingredienser och återgå till fakirordningen som jag ju faktiskt mår kanonbra utav. Jag ska steka biffar, göra aromsmör, anrätta ägg, steka bacon och slå ihop en majonäs att dels ha med till jobbet och dels ha färdigt i kyl & frys. Här ska inte finnas några fler dammluckor att falla i. Inga balansproblem blir bättre av felätning. Så det så.
Och som alltid bär jag upp balansproblem med magen och får värsta katarren som resultat. Katarr i det här fallet är = felätning.
Jag äter förvisso inget godis som jag brukade, men tappar ändå fokus på vad jag ska äta för att må allra bäst. Jag låter liksom gränserna suddas ut.
Det är förresten en ren ynnest att det där godisbegäret är helt borta. Om så tanken bara poppar upp en enda liten sekund känns efterdyningarna direkt i magtrakten. Hela min kropp skriker åt mig hur den kommer att protestera.
Önskar att det vore detsamma när jag överäter, plötsligt bjuder mig själv på en knäckemacka eller rent av hoppar över att äta för att sedan krisäta ost, nötter eller kanske till och med en pastaportion.
Nä, nu får det vara nog.
Idag ska här inhandlas ingredienser och återgå till fakirordningen som jag ju faktiskt mår kanonbra utav. Jag ska steka biffar, göra aromsmör, anrätta ägg, steka bacon och slå ihop en majonäs att dels ha med till jobbet och dels ha färdigt i kyl & frys. Här ska inte finnas några fler dammluckor att falla i. Inga balansproblem blir bättre av felätning. Så det så.
Tält
Skulle både behöva och vilja ha, något nytt att ta på.
Känner mig lätt som ett fjäderdun och det är inte utan att jag också tycker om mig själv tack vare femton minuskilon.
Gjorde en repa på stan idag. I "mina" affärer....där det finns BIB, XLNT, Generous och såna varianter. Affärer som säljer modell tält alltså. Tvåmans, tremans och familjetält.
Fy farao, vad jag avskyr detta begränsade utbud. Inte bara för att snitten på kläderna är osmakligt fyrkantigt skurna, utan precis lika mycket för att jag känner så starkt motstånd till antitrendfärgerna. Det är som om alla vi som inte platsar i storlek 42 och under, vore både färgblinda, okänsliga och kanske synskadade tanter.
Jag hör INTE ihop med deras utbud. Jag rent av avskyr att behöva vara så begränsad när shoppinglusten sätter in.
Det blev inga klädköp idag. Om man nu räknar bort strumporna förstås.
Detta till trots kände jag till o med en befrielse när jag lämnade den sista butiken. Som om jag hade tjänat en slant. Och det har jag ju. För snart väger jag ännu mindre och kan välja både fritt i butiken och från reaställningarna. Jag kommer snart vara fri nog att köpa precis vad jag vill - och inte bara för att jag måste ha nåt.....
Tack gode gud för LCHF !!
Känner mig lätt som ett fjäderdun och det är inte utan att jag också tycker om mig själv tack vare femton minuskilon.
Gjorde en repa på stan idag. I "mina" affärer....där det finns BIB, XLNT, Generous och såna varianter. Affärer som säljer modell tält alltså. Tvåmans, tremans och familjetält.
Fy farao, vad jag avskyr detta begränsade utbud. Inte bara för att snitten på kläderna är osmakligt fyrkantigt skurna, utan precis lika mycket för att jag känner så starkt motstånd till antitrendfärgerna. Det är som om alla vi som inte platsar i storlek 42 och under, vore både färgblinda, okänsliga och kanske synskadade tanter.
Jag hör INTE ihop med deras utbud. Jag rent av avskyr att behöva vara så begränsad när shoppinglusten sätter in.
Det blev inga klädköp idag. Om man nu räknar bort strumporna förstås.
Detta till trots kände jag till o med en befrielse när jag lämnade den sista butiken. Som om jag hade tjänat en slant. Och det har jag ju. För snart väger jag ännu mindre och kan välja både fritt i butiken och från reaställningarna. Jag kommer snart vara fri nog att köpa precis vad jag vill - och inte bara för att jag måste ha nåt.....
Tack gode gud för LCHF !!
Larger than life
Såg med stort igenkännande dokumentären om feta människors livsöden på femman igår. Människor som kommit upp i 3-400kilosklassen tack vare socker.
Doktorn pratade om oralt behov, men försökte också förklara mekanismen glucos/insulin med följande insulinresistens hos dessa personer. Han sa vidare att deras mat var påtagligt beige. Så sant - matens färgpalett rörde sig endast i tonerna vitt/beige/gult och möjligen lite brunt. Chips, bröd, kakor, panering, pommes osv. Det slog mig att beige mat borde förbjudas för alla feta!
En av deltagarna hade bestämt sig. I hans kök satt anslag till hemtjänsten om att följa hans innersta önskan och inte falla offer för manipulation när sockersuget satte igång. Förvisso var han inte alls medveten om att det är sockersug, men intentionen var ju god....
Jag minns tillbaka.
Uppvuxen med smal mamma och äldre lika smala halvsyskon - som alla har skuld i mitt förhållningssätt till snabba sockerkickar. Antar att jag matades med Mariekex redan vid fem månaders ålder. Jag fick nåt sött i munnen för alla slags känslor. Vid sorg, vid glädje, vid ilska, vid förtvivlan och inte minst som beröm. Vid sju års ålder drogs jag iväg till barndoktorn som skulle prata mig tillrätta. Han skulle få mig att förstå hur farligt det var att vara tjock... Och hela familjen la manken till att få i mig rätt produkter.
Första måltid efter det där läkarbesöket både ser jag och känner smaken av än idag 37år senare. Potatis i stora lass, magert nötkött, brunsås och massor av sönderkokta morötter.
Jag minns hur ont det gjorde i magen av att jag blev ännu mera hungrig. Hur ledsen jag kände mig långt, långt inne i bröstkorgen. Hur gärna jag ville smygäta nåt efterpå.....
Igår kom den nostalgitrippen.
När jag såg den smällfeta mannen, med urusel cirkulation i de massiva benen han inte längre kunde gå på. När han, med lårvalkar liknande alldeles egna kroppsdelar låg där på galonmadrassen som han rätt och slätt var tvungen att utföra sina behov på: låg och käkade en kycklingsallad från en bricka på magen. Jag kände hans sorg. Hur han skulle känna sig ännu mer hungrig efter den där fettfattiga sockerstinna måltiden.
Och inte förstå bättre.
Precis som inte heller min egentligen omsorgsfulla familj gjorde när jag var barn....
