Airams matblogg

Hej!

Stilla min nyfikenhet - vem är Du som läser mig?
Jag begär inte namn och adress, men på ett ungefär hur det kommer sig att just Du tittar in här ?
Land och stad berättar mitt statistikverktyg ändå.

Har jag läsare här som inte alls praktiserar LCHF, men är nyfiken?
Finns Du som inte också är medlem på KiF?

Vad saknas?
Vad kan göras bättre?

Har Du några frågor och eller upplysningar?
Snälla, ge mig en minut av Din tid...

Ja, men det är ju lysande.....153 sidovisningar idag.
Vad gjorde man utan statistik?

Hallå där,

Jag har min blogg öppen för luftning inför en eventuell omkonstruktion.
Bli inte snopen om den är låst lika fort igen.

Hav överseende och må väl !
/ Airam

Det drar ihop sig till ettårskalas för den här bloggen. Och jag funderar på hur det ska firas. Någon gång alldeles i början publicerade jag recept på ett slags alternativgodis, men annars har det varit rätt torrt på den fronten. Jag klarar inte själv ens med alternativen - är det godis finns det ingen botten. Men, eftersom det nu ska firas kan jag böja mig och skapa i alla fall nån slags dessert.

Eller vad tycker Du läser?
Vill Du ge mig förslag. Kanske tips på en eller flera ingredienser och därmed ge mig ett uppdrag att skapa nåt inför den och andra dagar.

Lägg ditt tips i förslagslådan (kommentarsfältet här under), så återkommer jag.
Den 8/10.

Bild : DN

Jag är i startgroparna för en surströmmingsskiva.
Och snålvattnet rinner. Liksom hur oron för känslan imorgon bubblar.
Jag både vill och inte vill.
Det är absolut otänkbart för mig att äta surströmming utan potatis och tunnbröd. Samtidigt som det är otänkbart för mig att må bra med potatis och tunnbröd. I ätögonblicket och under kvällen kommer jag må hur bra som helst, men imorrn kommer sockerbaksmällan.

Snacka om ilandsproblem...

Mitt älskade Gotland har gjort avtryck.
Det gillas ;-)

  

Denna blogg mina vänner, är vad jag kan förstå; en internationell blogg på svenska. Jag tycker att dagens besök såhär långt vittnar om det. Är jag glad eller är jag glad.

Jag är inte alls blygsam.
Känner mig faktiskt ganska kaxig
över den här bloggen.
Trots allt.

Ett tag var den på väg att läggas ner.
Själva bloggdokumentationen.
Maten lagas ju ändå. Och ett visst
fotointresse har jag för egen del.

Men så bestämde jag att göra lite
reklam istället. Och låta folk få veta
vad jag gör. Folk som känner mig.
Och deras vänner.
Jag kan ju ramla av pinn knall och fall.
Då vore det dumt att inte fått höra
reaktionerna först.

Och är det nu så att barn uppskattar
sin mamma nåt alldeles fantastiskt
för hennes matlagningskonst är min
lycka total om det är jag som fått inspirera
en aning.

Däremot ska inte jag tillskrivas flickornas
omdöme på maten.

Du ÄR faktiskt lika kapabel som jag !

Tack själv Du.
För sms-beröm :-)

Återigen har man påmint sig om att det nästa gång måste bli flyg från hemorten, resa dagtid och helst i business class. Och alltså inte avgång kl 00:20 i ett plan fyllt med skrikiga ungar och som grädde på moset 30mils bilresa hem. Muck är liksom bara förnamnet. Ändå väljer jag att inte gå i säng nu på morron, till förmån för tvättstugan. Så är ju det gjort.
Under tiden kollar jag igenom foton. Planerar vad för fett och gott som ska lagas vid mina egna grytor idag och läser igenom allt jag ligger efter med på webben.

Kemer i Turkiet kan rekommenderas om man vill slippa det där värsta tjatet och inkastningsfasonerna som andra turistorter där gärna stoltserar med. Kemer är tämligen stillsamt och ändå fullsmockat med folk. De har en stor marina och många inhemska turistar själva på orten. Det är mest ryssar som åker till Kemer. Havet är ljuvligt klarblått och stränderna består till största del av vackra mjuka klapperstenar...

Varmen ar bestaende.
Resan sjunger pa sista versen och det kanns "faktiskt" ganska skönt.
Det finns liksom granser för hur mycket sol och varme en svensk maktar med.

Den vikt jag ev gatt upp under tiden har, tror jag redan har försvunnit. Det kanns pa kladerna liksom.
Transpireringen ar inte att leka med kan jag papeka...
Och sa ar det en mycket charmig herre som fatt fart pa mig.
Han ar sex ar och han har nyss lart sig simma, dyka och hoppa bomben. Sa fort jag kliver upp ur badet fragar han nar jag ska bada igen. Och igen, och igen. Och han far mig att göra precis ALLA vattenkonster sapass att nagon annan fragade om jag hade ett förflutet som delfin eller sa...?

Sexaringen ar utomlands för första gangen i  sitt liv och vad hander?
Hela hans familj blir sjuk.
Och doktorerna kraver sjukhusinlaggning inklusive dropp och stora sprutor för de sjukaste.

Klart grabben fatt vara med mig i vattnet i nagra dagar.
Vi kanner inte varann egentligen, men det har anda varit han och jag liksom.
Kungarna i poolen...
Och omedvetet har det lilla charmtrollet motionerat  bort flera kilo Baklava pa sin badvakt.

Vilken kille!

Ikväll skulle jag verkligen behövt ha med mig ett såntdär visitkort jag (och många med mig) snackat om förr. För att ge till personen framför mig i Konsum.

Till han som handlade ett par tre liter lättmjölk, Becel smörgåsmargarin, magert nötkött och keso. I matväg alltså.
För det han skulle ha till mellanmål var förstås nåt helt annat.
Tre tvåliters läsk, tre chipspåsar - nån av dem var light och som grädde på moset: kanske ett helt kilo plockgodis.

Tror han tyckte att han höll igen. Han satsade ju på fettfritt.

Det är sällan jag bryr mig om vad folk köper. Men det här snubben hade nåt i blicken jag kände igen. Ett slags drogsug. Han såg både ledsen och genomtrött ut. Och svett. Han var grå och undvek alla blickar. Och tycktes ha ont i kroppen när han rörde sig. Det måste vara gräsligt tungt att väga bortemot 200pannor...

Tänk om jag kunde gett honom en lapp vart han skulle komma i kontakt med alla oss som vet hur BRA man mår utan socker och MED fett.

Men det kommer aldrig att bli så. Jag avskyr själv att bli påhoppad av alla som vill berätta nåt häftigt för mig på stan. Det är ju om inte annat häftiga mobilabbonemang i varje gathörn. Och andra stridsrop...

Kanske kommer man en bit med goda tankar ändå.
Hoppas det...

Som säkert alla 348 läsare igår och hittills 146st idag förstått, handlade gårdagens inlägg om lite tiggeri av respons. Och kanske även en markering att vi ska vara rädda om varandra i cyberspace. I min värld läser man inte recept här, kopierar dem och sedan publicerar dem som sina egna utan att länka till källan. Särskilt inte nu när flera personer tänker sig lite karriär i ämnet. För då är väl inte jag längre sämre och eller gratis så länge till.

Strax ska jag möta Er var och en. Kommentarerna på förra inlägget har berört mig mycket.
Men först ska jag tulla på anonymiteten en smula. Integritet är annars superviktigt för mig, men när människor ger sig till mig måste och vill jag ge tillbaka.
Jag har i tjänsten samma regelverk som Annika Dahqvist. Jag ska säga det etablissemanget förespråkar, men har av min chef fått tillåtelse att heja på människors egna beslut. Därför möter jag numera flera intensivt övertygade LCHF-levare. Ingen av dem vet dock om min blogg (eller så är de lika hemliga som jag själv).

Förutom ett brinnande intresse för matlagning (och för all del även bakning) sen barnsben, har jag också ett förflutet inom restaurangbranschen. Mina kökskunskaper är således inte alldeles självlärda.

Här i min blogg har man fått veta att jag på fritiden har uppdrag som stödfamilj, att jag kör motorcykel, fotograferar, festar&dansar, reser, spelar gitarr, bloggar och nästan aldrig sitter still. Till listan kan läggas kursperioder av keramik, körsång, silversmide och massor av extraarbete både här och där. Nån sa hypoman och ibland är det nog sant.

Om man skulle fråga min närmaste omgivning ifall de tycker att jag ska försöka mig på att göra en kokbok skulle de absolut replikera: - "Va, har du inte gjort det än" därför att det vore så typiskt mig att dra igång nåt nytt och oprövat.


Annika -  Jag vet inte vad sojamjöl är. Det ska Du få berätta för mig sedan. Dina omelettplättar verkar kalasbra att tex ha som botten till en räkmacka. Gott att jag får inspirera Dig - det är min ambition. Tack för fina ömdömen.

Yngla - Jag pekade inte precis på bara Dig. Det är gott nog att Du känner Dig inspirerad. Och tycker om min blogg. Tack för fina omdömen.

Birger_E - Grattis till Din fina viktminskning! Visst är det underbart. Det där med boktips är bra. Det ena ger det andra och till slut hamnar man kanske här så som Du gjorde. Tack för fotoomdömet - det får mig att våga igen.

Kenneth Ekdahl - Åhh, lergryta och Tandoori - Du påminner mig! Jag ska absolut laga nåt liknande. Tack för så fina omdömen och tack för Din fina bild. Jag hyser den värsta respekt för Din viktresa - Du måste må som en prins och är naturligtvis värd att det går så bra för Dig. Fortsätt inspirera mig.

Maja - Jag tror inget annat än att den okände Peter är en BRA Peter. Precis som den för mig okända Gun-Marie säkert är. Kanske täcker hennes bok behovet och jag fortsätter den här vägen. Vi får se. Sålänge jag har såna påhejare som Dig känns det jättebra via bloggen. Sluta för all del inte kommentera nu bara. Du förklarar så bra hur det kanske kan vara med datorovana och bloggovana kokbokssuktare, man blir gärna blind och tror att alla fungerar på ungefär samma vis. Min kollega höll med Dig till fullo idag. Tack för att Du följer och hejar på mig!

Gunka -  Kanske är det Du ska som ska coacha och bana väg för mig. När jag tar betalt, tar jag betalt, jag lovar. Tack för att Du hejar på med sån kraft.

Berit W - Jag är så glad för Dina kommentarer. Ät och förhåll Dig på ett sätt som Du mår allra bäst av. Ingen mer än Du kan avgöra vad som är rätt för Dig. Låt viktresan ta tid. Då sätter det sig också bättre, det vet vi alla. Låt mig inspirera. Med eller utan vitlök. Jag älskar vitlök, men allt jag lagar går precis lika bra utan. Eller med bara lite vitlökspulver för den som föredrar det. Min ambition är att locka ut folket i köket för att prova sig fram. Tack själv för Dina fina omdömen !

Lena - Fortsätt komma hit. Jag blir glad av att veta att det känns kul om det finns nåt nytt att kika på här. En matlagningskurs vore verkligen jättekul att hålla. Jag lutar snarare åt det faktiskt, än en bok. Vi får se. Tack för Dina fina omdömen!

Saiva - Jag har ju medvetet uteslutit mått i mina inspirationsrecept därför att jag ju egentligen bara vill locka till expriment. Den som vill ha mått får gärna fråga. Det känns jättehärligt att Du trollar lite i köket, med mina tips i bakhuvet. Jamie Oliver och jag är inte helt olika. Vi kan inte stå still, vi trixar och kladdar och älskar verkligen att skapa. Jag tror han upplever detsamma med sina resultat som jag - att det är den största av rikedomar - när man tillverkat fröjd för både öga och gom. Tack för Dina fina ord.

Ritamaria - Det tackar jag för - att bli länkad till. Vad vore livet utan creme fraiche? Lika trist som på viktväktartiden, eller hur. Jag tar i nån slags hemlighet alltid en sked creme fraiche direkt i munnen då jag öppnar en ny burk. Och jag njuter som om det vore guld jag fick smutta på. Tack själv - Du gör mig glad!

maria - Då noterar jag Dig på intresselistan. Tack!

MiaP - Sedärja, det var Du som fick honom (Skaldeman) att prova ett förslag från mig. Det ska bli spännande att se vilka av mina uppslag han återger i sin kommande bok. Kanske är smörgåstårtan den ena. Jag är egentligen, och nu är jag inte bara blygsam: en fullständig novis på foto. Som i så mycket annat slängde jag mig utan livlina sent en söndag kväll rakt ut i auktionernas värld på webben och plötsligt hade jag handlat en värstingkamera (nåja, men för ett år sen så) från usa. Skulle det löna sig fick jag lov att plåta så mycket som var - och därför hamnade den rätt snabbt i köket. Och för att jag skulle kunna ta hand om alla dessa bilder var det tvunget att jag lärde mig nåt om fotohantering. Jag är så glad för alla som beundrat det jag själv stundom skäms för. Ni ger mig massor av styrka att fortsätta. Skojigt att Du trixar lite efter att ha läst mina uppslag. Tänk om vi alla nångång skulle få till ett jätteknytkalas nånstans på mitten. Och prova varandras varianter...

Fortsätt gärna skriva den som vill. Jag uppdaterar allteftersom. Men nu ska här lagas mat. Som senare säkert blir bloggstoff. Tycker liksom att jag kommit på nåt gott ...

Mina ben är som telefonstolpar.
Och det har jag bett om.
Nej, ordnat. Alldeles själv.
Liksom spärrballongen till mage.
Hjärtklappningen och hängläppen.

Med så enkla saker som kolhydrater.
I mängd.

Det ena gav det andra. JAG gav.
En festlig kväll med vin tar liksom inte slut för min del.
Jag går in i den förljugna dimman direkt.
Alkoholen raderar liksom allt förnuft och uppmuntrar
dessutom fantasin att formulera en massa försvar om
hur jag ska fixa "sockerbakruset" bara det blir en ny dag.

Jo, tjena.
Den dagen kommer först när jag som nu: knappt kan
andas längre. Och benen spränger som om de vore fyllda
med cement som ska brinna i några dar.

Så läser jag intresserat tips och recept om alternativ till
normalt kolhydratätande.
Och kommer på det: jag ska inte ha några alternativ.
Min kropp mår inget bra utav smörgås.
Och inte heller min själ.
Så fort jag försöker leva med valda delar från förr spårar jag ur.

Jag kan inte äta en låtsassmörgås. Lika lite som jag kan äta
bara några stycken pommes frites. Eller ta en liten drink för den
här gången. Eller en mazarin bara för att jag ju ändå ska avstå
mitt LCHF-tänk litegrann idag.

Som det var i fredags. För då sitter jag här.
Två dagar senare. Och mår pyton.
Som jag förtjänar.

Mönstret ska brytas NU.
Åter till äggbrunchen.
Och den stadiga middan efter jobb.
Och däremellan får jag vara nöjd.

För det är jag ju.
Egentligen.