Airams matblogg

Att glida in pa internetcafe ar som sagt det enda sattet att kunna svalka av sig lite. Idag har det varit varmerekord och kvallarna ar ju som sagt inte samre. Pa förmiddan idag blev jag varse att t.o.m mina ben ar pepprade med svettkörtlar. Det trodde jag aldrig. Men sa var oxa platsen för upptackten speciell. Ett delfinarium. Och det tog tid att först se showen och sen vanta pa alla som ville fota sig med de underbara djuren. Eller lata sig dras i en gummibat. Förutom vantan pa sin tur. Om man hade bokat sig alltsa...

Jepp, jag har simmat med delfiner idag. Och den upplevelse slar allt!

Hela dagen har varit ett firande kan man saga och just nu ar jag proppmatt efter en deilkat middag. Som frangick protokollet och intogs pa restaurang. Vi at dagen till ara en historia fran menyn som innebar flera slags turkiska köttspecialiteter. Gott ar bara förnamnet. Men det jag ville beratta har och nu var den fantastiska osten som var en av tillbehören. TULUM PEYNIRI.

 Lanad bild


Kyparen försökte förklara. Pa turkenglish. Och det jag uppfattade var att det ar en slags farost, som inte skulle förvaxlas med feta (men det tror jag iaf att det ar).
Denna ost lagras mellan 6-8 manader inuti lamm eller farhudar som rengjorts (garvats?) noga. Han trodde den lagras i rumstemperatur. Ovanstaende bild bevisar nog att man mordeniserat en aning. Det dar med hudarna var nog pa stenaldern. Jag har förökt ta reda pa mera via webben, men hanterar inte turkiskan tillrackligt. Kanske nan annan vet!?

Resultatet blir iaf en grynig och mycket smakrik ost som inte alls ar helt olik vasterbottenost - om man har fantasi, och det har jag. En turkisk specialitet som sakert lockar hit mig fler ganger. 

Tulum Peyniri - lagg det pa minnet!