Helstekt fläskkarré med vitlök & sambalsås
Fläskkarré är kanske inte så rasande skojigt. Särskilt inte utan plommon. Men i stekpåse blir den så rolig att man (kocken) blir topprankad. Den ena av boysen sa vid middagsbordet att: han skulle försöka sig på att skriva på min blogg minsann. Och berätta att det var det godaste han nånsin fått hos mig. Och att han f.o.m nu alltid vill ha samma mat. Om det nu är så att Konsum tänker kränka ut karré för 29:90/kg för all framtid, får han allt passa sig. Drömmar kan gå i uppfyllelse.
För den vitlöksskrämde är det bäst att jag påpekar finessen med att tillaga vitlök. Särskilt hel och särskilt under lång tid. Aromerna blir nåt helt annat än man föreställer sig.
Ingredienser: Oredigerat fläskkött, vitlöksklyftor i mängd, rosmarin, soja, salt & peppar, stekpåse.
Ringla eller pensla soja på hela köttet runtom. Strö över rikligt med rosmarin. Pressa över vitlök så att ytan täcks (kan naturligtvis uteslutas, men varför?). Salta & peppra. Låt några vitlöksklyftor steka med i påsen att ha som dekoration. Stek i 150-175gr, en timma per kilo kött.
Sås: Gör som i detdärandrareceptet: blanda soja, creme fraiche, grädde och sambal oelek, men koka det den här gången i gryta tills den tjocknar ordentligt. När köttet är färdigt silas buljongen ner i den tjocka såsen. Koka/reducera till lagom konsistens. Ta kastrullen åt sidan. Klicka ner smör och vispa såsen blank.
Tina haricot verts. Ringla över en god olja, pressa i en klyfta vitlök, salta och mal rikligt med peppar över. Blanda.
Servera med kokt potatis till kolhydratsfolket. Vi andra tar lite mer av den feta såsen.
Smart plast
Ett stycke kött befinner sig i min ugn just nu. Inlindad i diverse kryddor i en stekpåse. 
Någon tittade in och förskräckte sig. Jag fick frågan:
- Är det så smart tycker du, att bränna plast i ugnen?
Fiskspett med örtig smörsås
Det är få rätter jag blir så välmående och lagom mätt av som fisk. Färsk och nyfångad är naturligtvis det mest angenäma, men som den landkrabba jag fötts till, får jag ofta finna mig i det näst bästa. Den här gången var det mesta i fiskdisken megadyrt och därför fick frysta varianter som redan fanns hemma komma till pass. Ihop med Broccoli där stammen fick en given plats och champinjoner mest för variationens skull. Efteråt visade det sig att barnen helst hade fått sina spett in blanco, men vad gör man inte för att fjäska in sig hos småfolk.
Ingredienser fiskspett: Valfri fisk i kuber och gärna av flera sorter, broccolistam, champinjoner, citronolja, salt & vitpeppar.
Ingredienser smörsås: Buljongtärning (fisk eller grönsaks, citronsaft, creme fraiche, smör, örter (kanske dill och gräslök).
Om man jobbar med fisken lite halvfrusen går det ytterst lätt att få till snygga kuber. Skär tunna skivor av broccolistammen och varva dessa med fisk och champinjoner på spett. Krydda och droppa över lite olja - gärna med citrus. Låt dra tills dess grillen är tillräckligt het. Grilla.
Sås: Koka upp buljongtärningen med nån dl vatten. Tillsätt en burk creme fraiche. Ge ett uppkok och vispa slät. Ta kastrullen från plattan och börja mata såsen med mjukt smör. Vispa. Smaksätt ev med en dutt dijonsenap (som oxå reder en aning). Pressa i en skvätt citronsaft. Salta o peppra. Vräk ner finhackad dill och gräslök. OBS, såsen får inte koka mer eftersom den då säkert skär sig.
Uppdatering: Såsen behöver alls inte vare sig buljongtärning eller vatten. Koka grädde och creme fraiche. Tillsätt citronsaft, kryddor och örter. Mata den med smör som ovan.
Kolhydratsfolket avnjuter säkert gärna färskpotatis till. Alternativt pressad äldre.
Vi andra tar en dubbelportion.
Helstekt biff med rödvinssky, bearnaissmör & spenatpaj med feta
Som det rovdjur jag är: gillar jag verkligen lättgrillat kött. Men det hindrar mig inte att folk tycker om annat. Tvärtom.
Rött kött är ju ganska magert. Dagens anrättning sällskapar dock med massor av nyttigt fett. Man behöver inte som jag göra alla moment samtidigt. Bearnaisesmöret tillagas gärna närsomhelst och får lura i frysen tills det passar att få komma fram. Tanken var att jag skulle göra portionsformar av sk spenattimbal. Men det fanns varken ansenliga formar eller dito tålamod att pilla med. Och så är jag inte så förtjust i vattenbad. Portionsformar kräver nog det. För att inte alldeles torka ihop. Springformen fick komma till pass och resultatet blev kalas.
Igredienser spenatpaj: Smör, finhackad vit&gul lök, fetaost, bladspenat (färsk eller fryst), ägg och grädde. Jag pyntade dessutom med två finstrimlade soltorkade tomater, men det var verkligen fåfäng överkurs.
Smöra en springform noga. Bottna ev med ett smörpapper om formen läcker. Låt den finhackade löken svettas i smör. Tillsätt spenaten och fräs på så den mjuknar. Klipp spenaten i mindre bitar. Strö tärnad fetaost i botten på formen. Vispa ihop några ägg med nån dl grädde. Blanda ner spenaten. Peppra en aning och var försiktig med saltet med tanke på osten. Grädda i 225gr i ca 20minuter eller tills anrättningen stannat som man säger.
Damma av pizzaslicen och skär i fina portionsbitar.
Ingredienser Bearnaisesmör: Grunderna till en reduktion (vinäger, citronsaft, lök, vitpeppar, persiljestjälkar eller torkad persilja + rikligt med dragon). Tidigare recept finns här.
Koka ihop reduktionen så den nästan blir torr - eller krämig. Kyl snabbt. Låt smöret mjukna under tiden.
Använd elvispen och sno ihop smöret med reduktionskrämen, mer Dragon och lite salt. Vill man som jag ha sitt smör gult som bearnaisesås färgas den enklast med nån tsk Gurkmeja. Rulla smöret tex såhär.
Ingredienser Biff och Rödvinssås: Rött kött, finhackad vit&gul lök, smör, rött vin, kalvfond eller likn, rosmarin om det smakar.
Skär köttet rent från muskeltrådar. Torka ytan torr med hushållspapper. Krydda med krossad peppar och salt. Låt köttet ligga framme för att få mindre kall temp på ytan för bästa stekresultat. Börja bryn köttet. På alla sidor. (stektips vä bild i mitten - en sked under pannan underlättar när man vill steka runtom) . Stek inte för hett. Bryn samtidigt löken och repad rosmarin i kastrull/gryta för sig. Slå över ett par dl vin + 2msk fond. Låt stormkoka. Flytta över köttet till annan form och ställ i ugnen för efterstekning. Slå såsen i köttpannan för att koka ur smakerna. Sila tillbaka den dl som finns kvar. Låt svalna en aning. Börja klicka i smör och vispa så såsen binder sig. Mätta det hela med kanske 100-125gr.
Kolhydratsfolket kommer inte att sakna sin potatis. Detta är en helhetsanrättning för alla och envar. Skiva det kalla bearnaissmöret på toppen. Och - njut!
~ För att läsa alla recept bakåt i tiden, klickar Du på "recept" här under inlägget ~
Länka
Från och med idag kommer jag att låta den här bloggen sköta sig själv. Vill Du att nybörjare och andra intressenter ska hitta hit, får Du hjälpa mig.
Länka till Airamsmatblogg
Grönpepparkotlett
Den godaste grönpepparsåsen tycker jag är den med flera sorters peppar. Här i sverige har jag aldrig sett färsk grönpeppar, men får man tag i såna kvistar är ju upplevelsen total.
Att hitta riktigt feta och marmorerade kotletter är inte alltid så lätt, men jag fick tag i en låda av favoritsorten. För att de ska bli sådär riktigt saftiga och möra är det viktigt att låta dem vara ifred i pannan. Och det måste få ta tid.
Ingredienser till såsen: Inlagd grönpeppar, torkad grönpeppar, finhackad lök, grädde, creme fraiche, kalvfond,
salt & peppar.
Stek kotellerna (eller annat fläskkött) först hett och dämpa ganska snart. Låt dem steka tills köttsaften sipprar fram och kanterna bröjar anta en grå färg. Salta o peppra båda sidorna. Vänd och börja ösa smör över dem. Ös i omgångar.
När köttet är färdigstekt låter man mycket finhackad lök (charlotten eller gul) och krossad grönpeppar (krossa med gaffel, mortel eller kniv) svettas i kotlettfettet, men inte anta färg. Slå på grädde och ett par ordentliga klickar creme fraiche. Förstärk ev med fond och mer kryddor om det behövs. Koka såsen simmig.
Jag hittade en intressant inläggning. Grillad paprika inlagd i olja. Den innhåller 5,1g av 100 kolhydrater . Ett jättegott och snitsigt tillbehör om det är fest. 
Garnera med smulad torkad grönpeppar. Servera gärna med ett kryddsmör. Och kanske klyftpotatis till kolhydratsfolket. Vi andra kan försöka på oss på att ta en portion till.
Gräddig Renskav med svamp
Kanske är det för att jag har en skvätt västerbottniskt blod i mig, jag uppskattar renskav så mycket. Eller så räcker det med att jag bara är matglad och tycker renskav är gott. Särskilt ihop med svamp. Med stor tacksamhet tog jag emot en rejäl påse kött av min kollega. Hon vet det ännu inte, men imorrn skall hon tvingas avsmaka det hon tror sig sky.
Det slog mig att en burk champinjonkräm borde kunna trivas med renskav, och - det gjorde det verkligen. Fjolårets kantareller från frysen förhöjde hela anrättningen och styckvisa lingon fick dekorera. I vanliga fall hade jag gärna valt svart vinbärsgelé till, men det är ingen idé ens med en smula. Jag går igång även på smulor socker.
Ingredienser: Renskav (eller naturligtvis annat kött i lövtunna strimlor), röd lök, lite vitlökshack, svamp, champinjonkräm, nykrossad vitpeppar, grädde, creme fraiche, soja eller salt.
Stek köttet i omgångar och tänk på att låta smöret anta färg och sluta fräsa innan det kalla köttet landar. Stek inte för mycket åt gången och rör heller inte mer än nödvändigt. Kött kyler gärna pannan såpass att den tappar sin stektemperatur och istället kokar köttet.
Tyst och nötbrunt smör=pannan är redo
Stek löksorterna och tillsätt svampen. Fräs och låt anta lite färg och krispig yta. Slå över ev svampspad som får koka in till fullo. Blanda i köttet och tillsätt champinjonkrämen och det nykrossade pepparn. Späd på med creme fraiche och grädde. Salta eller soja (soja gör ju även att grytan inte blir så blek). Puttra tills köttet blir mört. Nån kvart sådär.
Kolhydratsfolket uppskattar bergis ett gott hemgjort potatismos till. Eller färskpära. Vi andra äter in blanco eller kanske ihop med en näve smörslungad spenat.
Uppdatering: Kollegan som gav mig renskaven har idag själv fått äta upp min matlåda med ovanstående anrättning. Renskav är egentligen mot alla hennes principer. Men det såg ut att gå bra.
Hon är så väluppfostrad...
Förresten är det hennes förtjänst att jag har/hade champinjonkräm i mina gömmor. Jag trodde det hade utgått ur sortiment. Jag mindes den från Neptunigratängen och hennes nostalgitrippar handlar om någon slags varma mackor med krämen. Det får vi klura på. Omelettplättar med skinka, champinjonkräm och ost kanske är tidernas alternativ?
Stek köttet i omgångar och tänk på att låta smöret anta färg och sluta fräsa innan det kalla köttet landar. Stek inte för mycket åt gången och rör heller inte mer än nödvändigt. Kött kyler gärna pannan såpass att den tappar sin stektemperatur och istället kokar köttet.
Tyst och nötbrunt smör=pannan är redoStek löksorterna och tillsätt svampen. Fräs och låt anta lite färg och krispig yta. Slå över ev svampspad som får koka in till fullo. Blanda i köttet och tillsätt champinjonkrämen och det nykrossade pepparn. Späd på med creme fraiche och grädde. Salta eller soja (soja gör ju även att grytan inte blir så blek). Puttra tills köttet blir mört. Nån kvart sådär.
Kolhydratsfolket uppskattar bergis ett gott hemgjort potatismos till. Eller färskpära. Vi andra äter in blanco eller kanske ihop med en näve smörslungad spenat.
Uppdatering: Kollegan som gav mig renskaven har idag själv fått äta upp min matlåda med ovanstående anrättning. Renskav är egentligen mot alla hennes principer. Men det såg ut att gå bra.
Hon är så väluppfostrad...
Förresten är det hennes förtjänst att jag har/hade champinjonkräm i mina gömmor. Jag trodde det hade utgått ur sortiment. Jag mindes den från Neptunigratängen och hennes nostalgitrippar handlar om någon slags varma mackor med krämen. Det får vi klura på. Omelettplättar med skinka, champinjonkräm och ost kanske är tidernas alternativ?
Respons
Som säkert alla 348 läsare igår och hittills 146st idag förstått, handlade gårdagens inlägg om lite tiggeri av respons. Och kanske även en markering att vi ska vara rädda om varandra i cyberspace. I min värld läser man inte recept här, kopierar dem och sedan publicerar dem som sina egna utan att länka till källan. Särskilt inte nu när flera personer tänker sig lite karriär i ämnet. För då är väl inte jag längre sämre och eller gratis så länge till.
Strax ska jag möta Er var och en. Kommentarerna på förra inlägget har berört mig mycket.
Men först ska jag tulla på anonymiteten en smula. Integritet är annars superviktigt för mig, men när människor ger sig till mig måste och vill jag ge tillbaka.
Jag har i tjänsten samma regelverk som Annika Dahqvist. Jag ska säga det etablissemanget förespråkar, men har av min chef fått tillåtelse att heja på människors egna beslut. Därför möter jag numera flera intensivt övertygade LCHF-levare. Ingen av dem vet dock om min blogg (eller så är de lika hemliga som jag själv).
Förutom ett brinnande intresse för matlagning (och för all del även bakning) sen barnsben, har jag också ett förflutet inom restaurangbranschen. Mina kökskunskaper är således inte alldeles självlärda.
Här i min blogg har man fått veta att jag på fritiden har uppdrag som stödfamilj, att jag kör motorcykel, fotograferar, festar&dansar, reser, spelar gitarr, bloggar och nästan aldrig sitter still. Till listan kan läggas kursperioder av keramik, körsång, silversmide och massor av extraarbete både här och där. Nån sa hypoman och ibland är det nog sant.
Om man skulle fråga min närmaste omgivning ifall de tycker att jag ska försöka mig på att göra en kokbok skulle de absolut replikera: - "Va, har du inte gjort det än" därför att det vore så typiskt mig att dra igång nåt nytt och oprövat.
Annika - Jag vet inte vad sojamjöl är. Det ska Du få berätta för mig sedan. Dina omelettplättar verkar kalasbra att tex ha som botten till en räkmacka. Gott att jag får inspirera Dig - det är min ambition. Tack för fina ömdömen.
Yngla - Jag pekade inte precis på bara Dig. Det är gott nog att Du känner Dig inspirerad. Och tycker om min blogg. Tack för fina omdömen.
Birger_E - Grattis till Din fina viktminskning! Visst är det underbart. Det där med boktips är bra. Det ena ger det andra och till slut hamnar man kanske här så som Du gjorde. Tack för fotoomdömet - det får mig att våga igen.
Kenneth Ekdahl - Åhh, lergryta och Tandoori - Du påminner mig! Jag ska absolut laga nåt liknande. Tack för så fina omdömen och tack för Din fina bild. Jag hyser den värsta respekt för Din viktresa - Du måste må som en prins och är naturligtvis värd att det går så bra för Dig. Fortsätt inspirera mig.
Maja - Jag tror inget annat än att den okände Peter är en BRA Peter. Precis som den för mig okända Gun-Marie säkert är. Kanske täcker hennes bok behovet och jag fortsätter den här vägen. Vi får se. Sålänge jag har såna påhejare som Dig känns det jättebra via bloggen. Sluta för all del inte kommentera nu bara. Du förklarar så bra hur det kanske kan vara med datorovana och bloggovana kokbokssuktare, man blir gärna blind och tror att alla fungerar på ungefär samma vis. Min kollega höll med Dig till fullo idag. Tack för att Du följer och hejar på mig!
Gunka - Kanske är det Du ska som ska coacha och bana väg för mig. När jag tar betalt, tar jag betalt, jag lovar. Tack för att Du hejar på med sån kraft.
Berit W - Jag är så glad för Dina kommentarer. Ät och förhåll Dig på ett sätt som Du mår allra bäst av. Ingen mer än Du kan avgöra vad som är rätt för Dig. Låt viktresan ta tid. Då sätter det sig också bättre, det vet vi alla. Låt mig inspirera. Med eller utan vitlök. Jag älskar vitlök, men allt jag lagar går precis lika bra utan. Eller med bara lite vitlökspulver för den som föredrar det. Min ambition är att locka ut folket i köket för att prova sig fram. Tack själv för Dina fina omdömen !
Lena - Fortsätt komma hit. Jag blir glad av att veta att det känns kul om det finns nåt nytt att kika på här. En matlagningskurs vore verkligen jättekul att hålla. Jag lutar snarare åt det faktiskt, än en bok. Vi får se. Tack för Dina fina omdömen!
Saiva - Jag har ju medvetet uteslutit mått i mina inspirationsrecept därför att jag ju egentligen bara vill locka till expriment. Den som vill ha mått får gärna fråga. Det känns jättehärligt att Du trollar lite i köket, med mina tips i bakhuvet. Jamie Oliver och jag är inte helt olika. Vi kan inte stå still, vi trixar och kladdar och älskar verkligen att skapa. Jag tror han upplever detsamma med sina resultat som jag - att det är den största av rikedomar - när man tillverkat fröjd för både öga och gom. Tack för Dina fina ord.
Ritamaria - Det tackar jag för - att bli länkad till. Vad vore livet utan creme fraiche? Lika trist som på viktväktartiden, eller hur. Jag tar i nån slags hemlighet alltid en sked creme fraiche direkt i munnen då jag öppnar en ny burk. Och jag njuter som om det vore guld jag fick smutta på. Tack själv - Du gör mig glad!
maria - Då noterar jag Dig på intresselistan. Tack!
MiaP - Sedärja, det var Du som fick honom (Skaldeman) att prova ett förslag från mig. Det ska bli spännande att se vilka av mina uppslag han återger i sin kommande bok. Kanske är smörgåstårtan den ena. Jag är egentligen, och nu är jag inte bara blygsam: en fullständig novis på foto. Som i så mycket annat slängde jag mig utan livlina sent en söndag kväll rakt ut i auktionernas värld på webben och plötsligt hade jag handlat en värstingkamera (nåja, men för ett år sen så) från usa. Skulle det löna sig fick jag lov att plåta så mycket som var - och därför hamnade den rätt snabbt i köket. Och för att jag skulle kunna ta hand om alla dessa bilder var det tvunget att jag lärde mig nåt om fotohantering. Jag är så glad för alla som beundrat det jag själv stundom skäms för. Ni ger mig massor av styrka att fortsätta. Skojigt att Du trixar lite efter att ha läst mina uppslag. Tänk om vi alla nångång skulle få till ett jätteknytkalas nånstans på mitten. Och prova varandras varianter...
Fortsätt gärna skriva den som vill. Jag uppdaterar allteftersom. Men nu ska här lagas mat. Som senare säkert blir bloggstoff. Tycker liksom att jag kommit på nåt gott ...
Strax ska jag möta Er var och en. Kommentarerna på förra inlägget har berört mig mycket.
Men först ska jag tulla på anonymiteten en smula. Integritet är annars superviktigt för mig, men när människor ger sig till mig måste och vill jag ge tillbaka.
Jag har i tjänsten samma regelverk som Annika Dahqvist. Jag ska säga det etablissemanget förespråkar, men har av min chef fått tillåtelse att heja på människors egna beslut. Därför möter jag numera flera intensivt övertygade LCHF-levare. Ingen av dem vet dock om min blogg (eller så är de lika hemliga som jag själv).
Förutom ett brinnande intresse för matlagning (och för all del även bakning) sen barnsben, har jag också ett förflutet inom restaurangbranschen. Mina kökskunskaper är således inte alldeles självlärda.
Här i min blogg har man fått veta att jag på fritiden har uppdrag som stödfamilj, att jag kör motorcykel, fotograferar, festar&dansar, reser, spelar gitarr, bloggar och nästan aldrig sitter still. Till listan kan läggas kursperioder av keramik, körsång, silversmide och massor av extraarbete både här och där. Nån sa hypoman och ibland är det nog sant.
Om man skulle fråga min närmaste omgivning ifall de tycker att jag ska försöka mig på att göra en kokbok skulle de absolut replikera: - "Va, har du inte gjort det än" därför att det vore så typiskt mig att dra igång nåt nytt och oprövat.
Annika - Jag vet inte vad sojamjöl är. Det ska Du få berätta för mig sedan. Dina omelettplättar verkar kalasbra att tex ha som botten till en räkmacka. Gott att jag får inspirera Dig - det är min ambition. Tack för fina ömdömen.
Yngla - Jag pekade inte precis på bara Dig. Det är gott nog att Du känner Dig inspirerad. Och tycker om min blogg. Tack för fina omdömen.
Birger_E - Grattis till Din fina viktminskning! Visst är det underbart. Det där med boktips är bra. Det ena ger det andra och till slut hamnar man kanske här så som Du gjorde. Tack för fotoomdömet - det får mig att våga igen.
Kenneth Ekdahl - Åhh, lergryta och Tandoori - Du påminner mig! Jag ska absolut laga nåt liknande. Tack för så fina omdömen och tack för Din fina bild. Jag hyser den värsta respekt för Din viktresa - Du måste må som en prins och är naturligtvis värd att det går så bra för Dig. Fortsätt inspirera mig.
Maja - Jag tror inget annat än att den okände Peter är en BRA Peter. Precis som den för mig okända Gun-Marie säkert är. Kanske täcker hennes bok behovet och jag fortsätter den här vägen. Vi får se. Sålänge jag har såna påhejare som Dig känns det jättebra via bloggen. Sluta för all del inte kommentera nu bara. Du förklarar så bra hur det kanske kan vara med datorovana och bloggovana kokbokssuktare, man blir gärna blind och tror att alla fungerar på ungefär samma vis. Min kollega höll med Dig till fullo idag. Tack för att Du följer och hejar på mig!
Gunka - Kanske är det Du ska som ska coacha och bana väg för mig. När jag tar betalt, tar jag betalt, jag lovar. Tack för att Du hejar på med sån kraft.
Berit W - Jag är så glad för Dina kommentarer. Ät och förhåll Dig på ett sätt som Du mår allra bäst av. Ingen mer än Du kan avgöra vad som är rätt för Dig. Låt viktresan ta tid. Då sätter det sig också bättre, det vet vi alla. Låt mig inspirera. Med eller utan vitlök. Jag älskar vitlök, men allt jag lagar går precis lika bra utan. Eller med bara lite vitlökspulver för den som föredrar det. Min ambition är att locka ut folket i köket för att prova sig fram. Tack själv för Dina fina omdömen !
Lena - Fortsätt komma hit. Jag blir glad av att veta att det känns kul om det finns nåt nytt att kika på här. En matlagningskurs vore verkligen jättekul att hålla. Jag lutar snarare åt det faktiskt, än en bok. Vi får se. Tack för Dina fina omdömen!
Saiva - Jag har ju medvetet uteslutit mått i mina inspirationsrecept därför att jag ju egentligen bara vill locka till expriment. Den som vill ha mått får gärna fråga. Det känns jättehärligt att Du trollar lite i köket, med mina tips i bakhuvet. Jamie Oliver och jag är inte helt olika. Vi kan inte stå still, vi trixar och kladdar och älskar verkligen att skapa. Jag tror han upplever detsamma med sina resultat som jag - att det är den största av rikedomar - när man tillverkat fröjd för både öga och gom. Tack för Dina fina ord.
Ritamaria - Det tackar jag för - att bli länkad till. Vad vore livet utan creme fraiche? Lika trist som på viktväktartiden, eller hur. Jag tar i nån slags hemlighet alltid en sked creme fraiche direkt i munnen då jag öppnar en ny burk. Och jag njuter som om det vore guld jag fick smutta på. Tack själv - Du gör mig glad!
maria - Då noterar jag Dig på intresselistan. Tack!
MiaP - Sedärja, det var Du som fick honom (Skaldeman) att prova ett förslag från mig. Det ska bli spännande att se vilka av mina uppslag han återger i sin kommande bok. Kanske är smörgåstårtan den ena. Jag är egentligen, och nu är jag inte bara blygsam: en fullständig novis på foto. Som i så mycket annat slängde jag mig utan livlina sent en söndag kväll rakt ut i auktionernas värld på webben och plötsligt hade jag handlat en värstingkamera (nåja, men för ett år sen så) från usa. Skulle det löna sig fick jag lov att plåta så mycket som var - och därför hamnade den rätt snabbt i köket. Och för att jag skulle kunna ta hand om alla dessa bilder var det tvunget att jag lärde mig nåt om fotohantering. Jag är så glad för alla som beundrat det jag själv stundom skäms för. Ni ger mig massor av styrka att fortsätta. Skojigt att Du trixar lite efter att ha läst mina uppslag. Tänk om vi alla nångång skulle få till ett jätteknytkalas nånstans på mitten. Och prova varandras varianter...
Fortsätt gärna skriva den som vill. Jag uppdaterar allteftersom. Men nu ska här lagas mat. Som senare säkert blir bloggstoff. Tycker liksom att jag kommit på nåt gott ...
Gratis inspiration
Får plötsligt syn på ett direkt riktat Airamtack från Peter i kommentarsspalten hos Annika Dahlqvist. Ämnet man kommenterar är att någon för mig okänd person planerar hålla LCHF-kurs till hösten.
Spontant tycker jag det verkar vettigt att någon tar sig an uppgiften att lära och sprida ut det vi som redan är inne i tänket; tycker är så bra. En kurs är ändå smidigare än den långa vägen att länka hit och länka dit för att slutligen sitta där själv med alla böckerna och ändå ha känslan av att inte veta ett smack.
Och spontant funderar jag på vem Peter är...
Sedan maj 2006 har jag levt så LCHF-anpassat jag förmått. Och jag har sålänge det varit strikt mått alldeles toppen. Bättre än jag nånsin i hela mitt 45-åriga liv mått. Trots flera stora viktnedgångar tidigare.
Utan att vilja vara förmäten; har jag det lätt för mig i köket. Och jag älskar att tänka ut och trixa vid spisen. Att börja tänka och laga LCHF gav mig en riktig utmaning och kick och det föll sig naturligt att prova den alldeles nya kameran i köket. I oktober 2006 öppnade jag den här bloggen. Hittills har jag publicerat 94st inlägg och 209 bilder. Jag har mellan 200 och 550st visningar varje dag (och när det är smörgåstårta drygt 800st)
Vi är numera ganska många som bloggar i ämnet. Och städat nog länkar de flesta till tipsen som provats. Själv kommenterar jag när innehållet berör och länkar till källan när jag köper någons idé.
Nu fick jag ett tack på annans blogg. Det känns gott.
Lika gott som det känns när min egen lilla fanclub pratar med mig i min kommentarsspalt. Och kanske särskilt de som hejat på och bett om en kokbok. Säg den som inte suktar efter bekräftelser.
Ändå måste jag uttrycka min förvåning. Det är konstigt att ha så många läsare och ändå så få som ger sig tillkänna. Ja, jag bloggar gratis inspiration och recept och hade inte tänkt ändra på det. Men jag kanske är dum.
Det kanske finns en guldgruva därute. En egen kokbok kanske skulle visa sig vara en utmärkt kurslitteratur. Jag kunde ju starta en matlagningskurs om inte annat.
Om Du vill kommentera detta inlägg: Leta efter länken som heter "kommentarer" under inläggen. Om det inte syns ska man klicka på min överskrift för att öppna hela bloggen eller klicka på en kategori under inlägget (tex recept eller tankar&babbel) så visar sig "kommentarer" där man klickar och sen får möjlighet att skriva ett inlägg.
Kyckling helvetica
För sisådär hundra år sen läste jag ett recept om en kyckling från helvetet. Det var vitlöken som var orsaken. Till namnet. Jag minns inga andra ingredienser. Bara 32st vitlöksklyftor.
Idag har den tillagats. På en höft. Och två hela vitlökar. Tjugosju klyftor noga räknat. I en stekpåse.
Anrättningen blev mycket god och mycket uppskattad av både stora och små.
Ingredienser: Kyckling, vitlök, citron, färska örter (gärna rosmarin), garam masala, chilipulver, curry, vitpeppar, salt och kinesisk soja förutom grädde, creme fraiche och philadelfia.
Jag saltar alltid kyckling inuti och använder soja på utsidan - då fastnar kryddorna så bra, förutom att den får en trevlig färg. Pressa citronsaft på köttet. Pudra diverse kryddor på och runtom. Pressa hälften av klyftorna på kycklingköttet och lägg resterande klyftor inuti tillsammans med några kvistar grönt och nån citronklyfta. Lägg in kycklingarna i stekpåsen och tillslut. Placera påsen på ugnsgallret med en långpanna under. Stek i 150grader i cirka 1½ timma.
Mosa några klyftor i såsgrytan. Slå över buljongen. Tillsätt grädde, creme fraiche och philadelfia. Låt stormkoka och reducera till härligt simmig konsistens. Avrunda med kryddor om det behövs och blanka ev upp med en klick smör.
Servera med fullkornsris till kolhydratsfolket. Vi andra käkar en redig kött och såsportion in blanco.
Zucchinipasta med röra på nytt sätt
Ibland när barnen frågar vad det ska bli till mat svarar jag pippiaktigt Kuckelimuck tror jag. Och det var vad som blev idag. Dock inte barnanpassat.
Fritt komponerande och på en höft som vanligt. Det som skapades rekommenderar jag varmt. Gott och riktigt spännande.
Ingredienser till pastan: Färsk Zucchini, Pesto, Smör och salt.
Hyvla Zucchinin med osthyvel. Först ett par skivor på ena sidan. Vänd den sen så ligger den plant på underlaget och det är bara att skiva/hyvla resten. Strimla fint - eller offra pastamaskinen som ändå bara står o dammar.
Koka upp rikligt med saltat vatten. Förväll ett par minuter. Se upp - det skall vara al dente! Häll av i durkslag och låt vänta utan lock över ( annars fortsätter själva kokprocessen i hettan).
Ingredienser röran: Köttfärs, vitlök, charlottenlök, sardeller, ostronsås, sambal oelek, grädde, creme fraiche, fetaost, svarta oliver.
Bryn rikligt med lök tillsammans med de sardeller (i strimlor) vi fick över häromdagen, i smör. Tillsätt färsen och fortsätt bryna. Krydda med ett par msk ostronsås och en rågad tsk sambal oelek. Salta inte då både sardellerna och fetaosten sältar så bra. Klicka i ett par msk creme fraiche och en knappt dl grädde. Röran skall bli kort till sin struktur. Inte sås alltså. Puttra. Och skär under tiden fetaost i kuber samt kärna ev ur oliverna. Dela dessa sen på hälften. När röran puttrat klart dras den från värmen och feta+oliver tillsätts utan mer kokning.
Smält en klick smör och tillsätt ordentligt med pesto. Rör samman och vänd ned de förvällda Zucchinistrimlorna. Salta kanske lite.
Fördela på tallrikar och njut.
Bakfull
Mina ben är som telefonstolpar.
Och det har jag bett om.
Nej, ordnat. Alldeles själv.
Liksom spärrballongen till mage.
Hjärtklappningen och hängläppen.
Med så enkla saker som kolhydrater.
I mängd.
Det ena gav det andra. JAG gav.
En festlig kväll med vin tar liksom inte slut för min del.
Jag går in i den förljugna dimman direkt.
Alkoholen raderar liksom allt förnuft och uppmuntrar
dessutom fantasin att formulera en massa försvar om
hur jag ska fixa "sockerbakruset" bara det blir en ny dag.
Jo, tjena.
Den dagen kommer först när jag som nu: knappt kan
andas längre. Och benen spränger som om de vore fyllda
med cement som ska brinna i några dar.
Så läser jag intresserat tips och recept om alternativ till
normalt kolhydratätande.
Och kommer på det: jag ska inte ha några alternativ.
Min kropp mår inget bra utav smörgås.
Och inte heller min själ.
Så fort jag försöker leva med valda delar från förr spårar jag ur.
Jag kan inte äta en låtsassmörgås. Lika lite som jag kan äta
bara några stycken pommes frites. Eller ta en liten drink för den
här gången. Eller en mazarin bara för att jag ju ändå ska avstå
mitt LCHF-tänk litegrann idag.
Som det var i fredags. För då sitter jag här.
Två dagar senare. Och mår pyton.
Som jag förtjänar.
Mönstret ska brytas NU.
Åter till äggbrunchen.
Och den stadiga middan efter jobb.
Och däremellan får jag vara nöjd.
För det är jag ju.
Egentligen.
Och det har jag bett om.
Nej, ordnat. Alldeles själv.
Liksom spärrballongen till mage.
Hjärtklappningen och hängläppen.
Med så enkla saker som kolhydrater.
I mängd.
Det ena gav det andra. JAG gav.
En festlig kväll med vin tar liksom inte slut för min del.
Jag går in i den förljugna dimman direkt.
Alkoholen raderar liksom allt förnuft och uppmuntrar
dessutom fantasin att formulera en massa försvar om
hur jag ska fixa "sockerbakruset" bara det blir en ny dag.
Jo, tjena.
Den dagen kommer först när jag som nu: knappt kan
andas längre. Och benen spränger som om de vore fyllda
med cement som ska brinna i några dar.
Så läser jag intresserat tips och recept om alternativ till
normalt kolhydratätande.
Och kommer på det: jag ska inte ha några alternativ.
Min kropp mår inget bra utav smörgås.
Och inte heller min själ.
Så fort jag försöker leva med valda delar från förr spårar jag ur.
Jag kan inte äta en låtsassmörgås. Lika lite som jag kan äta
bara några stycken pommes frites. Eller ta en liten drink för den
här gången. Eller en mazarin bara för att jag ju ändå ska avstå
mitt LCHF-tänk litegrann idag.
Som det var i fredags. För då sitter jag här.
Två dagar senare. Och mår pyton.
Som jag förtjänar.
Mönstret ska brytas NU.
Åter till äggbrunchen.
Och den stadiga middan efter jobb.
Och däremellan får jag vara nöjd.
För det är jag ju.
Egentligen.
Fyllda Lövbiffar med Zucchinrösti
Ju billigare jag kommer undan med maten, desto lyckligare blir jag. Min affär kränger lövbiff för 79kr/kg den här veckan och det får man väl tycka är ett riktigt hyggligt pris. Men hur roligt är lövbiff egentligen på en skala...
Riktigt rolig. Om man fyller den.
Med vad man vill och tycker om såklart. Jag gjorde två sorters.
En halv ask Philadelphia och en halv burk Jalapeno fick tillsammans med färsk Rosmarin komma till pass. Och den andra sorten med osötad senap, Sardeller och färsk vitlök blev mycket intressant (och gick åt först). Sardeller är en härlig smakförstärkare i alla köttiga anrättningar. Och står dessutom för sältan så bra.
Som tilltugg gjordes en variant till klassisk Rösti. Helt utan stärkelse, men ett uppvispat ägg som höll det hela samman. Och slutligen Mozzarella, Boursinost samt creme fraiche. Ska det va´ så ska det.
Riv Zucchini på den grövsta sidan av rivjärnet och låt rinna av eller kläm ur i hushållspapper eller ren linnehandduk. Hacka en ordentlig hög vitlök (jag tog en hel solo) och stek tillsammans med zucchini, salt och peppar tills det börjar anta färg. Slå på ett uppvispat ägg och låt det hela stanna av. Skiva över Mozzarella och gratinera.
Fyll biffarna med vad Du vill och nåla ihop dem med tandpetare (obs, kan vara överkurs). Bryn i het panna på båda sidor. Vänd när de börjar bli gråaktiga i kanterna. Salta & peppra ytterst försiktigt.
Slå en aning vatten i pannan och vispa ihop smakerna. Tillsätt en Boursinost och lagom mängd creme fraiche. Låt puttra ihop.
Avnjut.
Stuvad spenat med grillare
Korv, som det sig bör en måndag är inga fel alls. Särskilt inte som Lidl´s tjockkorv har en mycket hög köttprocent och ytterst låg kolhydratsmängd. Att den också är god gör inget.
Ingredienser: Bladspenat, smör, philadelphia, creme fraiche, riven ost, vitlök, muskotnöt, salt & peppar.
+ kokta äggulor.
Slunga spenaten i smör i kastrull. Klicka i en halv ask Philadelphia och ett par msk creme fraiche. Riv över muskotnöt och pressa i ett par vitlöksklyftor. Puttra. Tag kastrullen från plattan och riv i en näve god ost som får smälta medan stuvningen stabiliserar sig.
Koka ett par ägg hårt. Befria gulorna och mosa till strössel med en gaffel.
Curry & auberginfärs
Inspirerad av Arla skapades denna underbara curryröra här igår. Recept här.
Jag gjorde på mitt vis och tillsatte (naturligtvis) vitlök, grädde och creme fraiche. Gräddsåsen i receptet gick bort.
Ingredienser: köttfärs- aubergin- vitlök-gul lök-purjolök-curry-grädde-creme fraiche-salt-peppar-
hackad persilja
Bryn löksorterna och aubergin för sig. Låt vila. Bryn färsen som till vilken färsröra som helst. Pudra över curryn på slutet och låt bryna med. Blanda och tillsätt grädde och creme fraiche till det hela antar kladdig konsistens.
Låt puttra ett slag.
Servera med hackad persilja och förslagsvis fullkornspasta till kolhydratsfolket.
Vi andra tar lite till.
Njut, det är det verkligen värt.
