WokPytt med Ägg och Nobisdressing
Så sugen på traditionell PyttiPanna fick det ikväll komponeras en variant. Kalasgod och mättande.
Färska champinjoner, vitkål, lök, vitlök, zucchini och en smutt turkisk paprika fick bli basen.
Är man bara tillräckligt envis går det bra att skiva champinjonerna åt alla håll i äggskivaren... 
Alla grönsaker hackades fint och wokades i smör för sig. 
I en annan gryta bryntes finhackade köttrester (kyckling) tillsammans med lika finhackade Chorizo - i smör (såklart). 
Blanda och krydda med soja, salt och mald vitpeppar.
Servera med stekta ägg och något syrligt. Kanske Nobisdressingen från häromdagen...
Gulaschsoppa med ostplättar
En grå iskall aprilmåndag som den idag satt följande soppa som en smäck i det Airamska hemmet. Säkert gör den sig bra även tisdagar...
Starta med en valfri lök i ansenlig storlek. Spetsa det hela med några hackade vitlöksklyftor. Låt löken svettas i smör tills den är mjuk och har fällt sina aromer ordentligt. Tillsätt färsen och bryn. Ringla över mycket mer tomatpasta än man tror är tillåtet ( i min soppa klämdes halva tuben). Låt pastan bryna med några minuter (för att minska ev beskhet). Krydda med buljongtärningar, lite salt, vitpeppar, lagerblad, kummin och kanske en aning krossad och torkad paprika. 
(klicka för större bilder)
Till fyra portioner använde jag 300gr färs, 1 stor lök, 5 vitlöksklyftor, 1 msk kummin, 2 buljongtärningar, 1tsk paprika 1dl tomatpuré och ca 1 liter vatten.
Koka soppan under lock på svag värme ca 15 min och tillverka under tiden de ljuvligaste tilltugg - Ostplättar.
Riv valfri ost - gärna fet och smakrik - på rivjärnets grövsta sida. Till 1 dl ost tillsätts ett ägg och 1 msk majonäs. Rör samman lite nonchalant. Klicka ut på bakplåtspapper, dofta gärna på Oregano om det smakar och grädda i 250gr tills de är fluffiga och svagt gyllene. (tidigare recept)
Servera den heta soppan med oblyga klickar creme fraiche och ostplättarna.
Njut !
Foton: Airam
I mitt liv "brukar" den här måltiden tillagas vid idétorka. Märkligt fenomen eftersom jag/vi blir lika förtjusta varje gång och den i princip kan lagas utan vare sig ansträngning med inköp och eller själva tillagningen. Dessutom känns den festlig och man påminns om att enklast ganska ofta är godast.
Rostbiff
Rostbiff med Pepparsås, Rostade Grönsaker och Nobisdressing med tryffeltouch.
Förstek rostbiffen som klappats in med krossad peppar och salt, i lite smör i stekpanna - för att få en lite knaprigare yta. Ställ i pannan i ugnen och efterstek i 125gr, 1 timma per kilo. I dubbelt så hög värme rostas sedan grönsakerna medan köttet får vila inlindat i folie.
I matberedare fixar man en underbar Nobisdressing på bara ett litet kick. Den här gången byttes någon deciliter av oljan ut mot tryffelolja. Och gräslöken i receptet byttes ut mot färsk persilja som fick åka med den sista sekunden.
Pepparsåsen: Krossa 1 msk vitpepparkorn i mortel. Hacka ½dl lök. Bryn i smör. Slå på buljongen från köttet, en skvätt vatten, grädde och avsluta med creme fraiche. Krydda ev med mer buljong, soya och oystersås. Koka ihop. Avsluta ev med smörklick för blank finish. Sila såsen.
Skiva köttet. Servera. Och låt icke LCHFanhängare käka lämplig potatissort till (i de här huset önskade sig och fick de pommes frites).
Hotfull ?
(Det är mycket långt kvar till "SÅÅÅ")
- Ånej, men jag satsar på att kunna bli det framöver. Jag försöker äta mig ner i vikt förstår du.
- Akta dig ! Benen är redan smala som pinnar på dig !
Reflektion
Det finns annat oxå. Tung motorcykel som exempel.
Och rött vin för all del.
Som sätter igång både det ena å det andra.
Sug på mera.
Socker.
Försöker köra bort det.
Men snart åker skinnstället av mig.
Å ena sidan har jag tyckt det blivit mycket billigare att leva med LCHF.
Å andra sidan är ju kläder lite dyrare än kexchoklad...
Med våren kommer primörerna.
Och för mig den allra underbaraste årsvitlöken.
Som jag eventuellt (om inte CalCounter skrämmer längtan all världens väg) ugnsbakar på ett underlag av grovt salt och äts med sked när smörklicken precis börja rinna ner och smeka var och en av de mjälla klyftorna.
Lever
Nötlever är så himla gott tycker jag. Men det är jag liksom ensam om.
Därför lagades det både Stekt Rimmat Fläsk med Bonnsås OCH lever med gräddsky ikväll. Jag åt en kombination av båda. Två skivor av vardera. Med kapris som jag älskar så mycket. Och finge jag inga lingon till kunde jag lika gära självdö...
Fläsket stektes och i det överblivna fettet fick leverskivorna sin yta. Salt & vitpeppar, inget annat förutom en gräddskvätt att puttra i. Vidare fick löken svettas i resterande fläskfett och övergå i ett stormande kok ihop med en buljongtärning. När all fukt kokat in fick grädde och ett par msk creme fraiche göra finishen.
Mums!
Rapport
Ny vecka - nya utmaningar.
Lite av de nyss tappade kilona har hittat tillbaka. Men här ska de inte bli långvariga.
Måndag verkar bevisligen vara mina pinkedagar. Iaf när jag återgår till strikt LCHF (och det gör jag visst gärna på måndagar). Då rinner hekton och kilon bokstavligen ur mig.
Meny för måndagen den 10 April 2007
Brunch kl 11:00: Två kokta ägg med kanske ½ dl räksallad
Mellanmål fem timmar senare: 2 tsk räksallad
Middag 18:30: Lever & stekt rimmat fläsk med gräddig löksky, kapris och lättsockrade lingon.
Summa:
Protein 24%
Fett 72%
Kolhydrater 5%
Jag är mätt och sagolikt nöjd efter idag.
Visserligen har jag de senaste dagarna torskat på både chips och mjölkchoklad. Men det har varit städat och inte så destruktivt som annars brukade vara mitt signum. Inget direkt hetsätande och bortom all kontroll utan snarare en slags njutning jag inte trodde var Airam förunnat. När nånsin förr åt jag nåt sockerbomat och njöt liksom...
Tror jag har nåt nytt att lära. Jag verkar inte bli så bakfull som tidigare. Däremot blir jag oerhört trött på mig själv. Och sätter igång ett inre gnatande. Ungefär som om jag tjatade på en alkoholiserad livskamrat. Lessamt nog går det inte att fälla några hot om separation. Men....
Jag kan ju hota med att den där alldeles underbara blusklänningen på Indiska INTE får bli min om jag inte jobbar emot återfallssignalerna.
Det var kanske ett sånt hot jag kände av redan häromkvällen. När jag plötsligt sprang till köket. Med chipsskålen i högsta hugg. Och spolade vatten i hela klabbet. Jäklar vad bra det kändes att kunna bestämma.
Äggkonto
Närapå i alla fall.
De hämtas av sommarstugegrannen till själva hönsmamman vilken ringer när hönsen värpt lådorna fulla.
Nu till påsk fanns många intressenter varför jag verkade bli utan. Men så plötsligt slog hon en signal och mina goda vänner tog sig en tur till landet.
Och frågade:
- Hur många höns har Du?
Svaret blev såhär i eftertankens kranka blekhet: solklart:
- Vill Du att jag ska fråga hur mycket pengar DU har på kontot kanske !?
Förlorad
Men förtjust - i förlorade ägg.
Nä, i pocherade. Det ska ju va´ fint. Om det ska va´.
Skillnaden är att när man förlorar är mindre noga med själva äggdoppet
medan när man pocherar är supernoga med hur äggen nedvändes.
Ska återkomma med recept o bild.
När batterierna är laddade.
Sony:ns och Airams.
Då blir det nog pocherade ägg med gräddstuvad bladspenat och rökt lax.
Tror jag.
Eller om det blir Pocherade Ägg Helvetica.
Dä ä ju så gõtt alltihopa...
