Airams matblogg

Gossenbarnen jag tidigare berättat om är liksom lånade. Och de lånar mig. Som stödmamma. Eller låtsasmamma som den store säger. Jag är alltså kontrakterad som stödfamilj och har haft dem sen de var pytte. De är lika viktiga för mig som jag är för dem.

Och det är kanske därför jag ser svart ibland.
När nån inte vill fatta deras bästa.

De har fått ett erbjudande av mig. Att erhålla ett tusen kronor var om de genomför ett godisfritt år.
Det är dock inget förbud.

Ändå ringde den store idag därför att någon ville bjuda dem på utflykt upp i Svampen för att käka glass.

Men för helvete!
Hur kan vuxna människor vara så ambitiöst korkade?
Svampen - om man nu måste utflykta precis dit - har både fik och restaurang. Där finns det massor att äta som inte ryms inom godisgenren.

I fem månader och tolv dagar har det gått utmärkt bra. Det har varit födelsedagskalas under tiden och trots att dessa dagar är fria gick det inte ner mer än smakprov av det söta. Antagligen för att de upplevde samma bakrus jag själv gör vid avstamp.

Fem månader och tolv dagar utan snask, läsk, glass, saft, fikabröd och alla snacks utom nötter - en världens prestation för barn - och ändå är en vuxen tvungen att utmana dem!

Det är nästan värt 1100 att gossebarnet bestämde att tacka nej på eget initiativ när jag frågade vad han själv tyckte.