Pantad

Kanske är det pga en nyupptäckt B-vitaminbrist min gamla mor uppträder alltmer dement. Och det är inte det minsta synd om mig för det. Men - efter en heldag i hennes sällskap blir man pantad. Min tacksamhet för LCHF vet inga gränser. Hade jag varit mitt gamla jag med ständiga variationer av abstinens,  sockerkickande och tillstånden däremellan hade åtminstone inte hon varit så nöjd med den gångna dagen.

Sedan i januari har jag haft ganska bra kontroll och därmed ganska duktig påverkan på hennes kosthållning. Hon har informerats såväl verbalt som skriftligt. Dagligen. Kostprogram har satts upp, matsedlar har planerats och allsköns feta animalier har köpts in. Och hon har förstått. Men, så fort jag vänt mig om har hon återgått till sitt fettskrämda och samtidigt så rackarns sockerglada tillstånd. Med värk, paltkoma, sirapshjärna, magkatarr och evigt trasslande tarm som följd.

Nåväl, jag accepterar det. Men håller fast vid mitt eget leverne. Och informerade per tfn strax innan jag skulle anlända idag, att vi kunde käka brunch tillsammans innan shoppingrundan.

- Ägg & Bacon mamma. Inget annat vet du - för jag äter ju inga kolhydrater.


image162


                                                                                                        Foto: Airam

- Va? Men potatis som är så nyttigt kan Du väl äta?



 


 


Kommentarer
Postat av: Maja

Tänk va´ det här med potatis liksom sitter fast! Själv är jag uppväxt på potatis (född 51) och många sådana + hårdmacka till midda´n. Vi hade det inte så fett hemma, så man fick äta sig mätt på detta - "sövel" det var bara en ytterst liten del, vi hade inte råd. Konstigt att man inte var fet då??!!
Än idag så sitter detta i mig (fast det börjar avta mer o mer) att av potatis blir man mätt och mycket nöjd! Älskar den lilla "knölen" mer än allt annat, tyvärr! Övriga saker som godis, kaffebröd, choklad mm kan jag vara utan bara jag får potatis o numera pasta.
Tur att jag har hittat ett sätt att vara utan, för jag älskar ju fett (nästan lika mycket) o det kan jag äta hur mycket jag vill!

2007-05-18 @ 21:52:21
Postat av: Airam

Maja - jag har "förmånen" att få ont i magen av potatis. Och vetskapen om det är MYCKET starkare än behovet av densamma. Så jag "kan" avstå. Tack o lov.

2007-05-19 @ 14:17:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0