Smart plast
Ett stycke kött befinner sig i min ugn just nu. Inlindad i diverse kryddor i en stekpåse. 
Någon tittade in och förskräckte sig. Jag fick frågan:
- Är det så smart tycker du, att bränna plast i ugnen?
Vad månne det bli för gott denna gång?
Vill dela med MIG ett tips till DIG, Airam! Eldorados (Willys) färskost Vitlök och örter är ännu bättre än Boursinost, reder väldigt bra, smälter fint och har en väldigt bra smak, betydligt billigare också! Den naturella använder jag istf Philadelphiaost, också billigare (och lika bra)!
Hoppas det en fläskstek, det har jag i frysen :) Väntar med spänning!
Ett hälsosammare alternativ är en sådan där lergryta som alla köpte på 80-talet. En sådan köpte jag mig nyligen. Apropå Willys så har jag vid flera tillfällen där köpt riktig Parmesanost, Parmiggiano Reggiano för något över 100:-/kg! Använder nästan ett kg av den i månaden numera. :-) Perfekt på mina ägg och bacon till frukost. Jag brukar fräsa 2cm purjolök och en bit av en paprika stor som en tesked finhackade i baconfettet som är över sedan jag stekt äggen i det, därefter lägger jag i en näve nyriven parmesanost och häller på vispgrädde, det får sedan puttra tills det börjar tjockna innan jag häller stuvningen öven äggen och baconet.
Berit W - håll tillgodo. Innerjoin - Tack för tipsen. Jag storhandlar alltid på Willys. Ska naturligtvis prova det Du föreslår, nästa gång. Maja - fläskstek, javisst! Kenneth Ekdahl - när man inte kan vara sådär extremt hälsosam får det näst bästa duga. Med tanke på allt skit jag i alla tidigare år stoppat i mig är en buljontärning eller en stekpåse ingen katastrof. Dagens karré var på nästan tre kilo. Min lergryta sväljer kanske dryga kilot. Den där parmesanosten måste jag kika efter. Jag älskar verkligen ost, men tyvärr hindrar ost viktnedgång hos mig. Dock äter jag det som godis ibland. Istället för diverse alternativkomponerade efterrätter när suget är som värst. Just nu tuggar jag på en Appenzeller - nä, inte precis just nu, men den här veckan har jag unnat med en bit. Mums! Tack för Dina inlägg - det är kul med engagemang!
Stekpåsar...får mig osökt att tänka på den gången jag stekte hela kycklingar i stekpåse. Citronhalvor och rosmarin inuti och rosmarin utanpå. Den var på min fettfria tid...Men så gudagott det blev. Här där jag bor kostar hel kyckling orimligt mycket. Och finns dessutom bara i fryst form. Har under Sverigebesök avundsjukt trånat efter hela färska kycklingar i köttdisken. Tänk att livsmedelskulturen kan vara så olika fastän jag bor i grannlandet. Här finns heller ingen kassler eller rimmat fläsk. Orättvist! Men jag är lycklig ändå. Och gillar både stekpåsar och lergrytor. Amen.
Maria - Så gott att Du är lycklig trots frånvaro av färsk kyckling, kassler och salt fläsk. Det finns ju tack o lov annat gott. Och säkert har ni där Du är annat som vi här trånar efter. Kyckling med citron och Rosmarin ÄR verkligen en sagolik kombination. Fest är bara förnamnet. Jag ska damma ur min lergryta nån dag när det inte handlar om storkok. Minns dåtidens lergrytekycklingar som en särskilt härlig tid. Det måste nog bli snart...
Jag kan bara locka med kolhydratskost. Den purfinska "kalakukkon". Småfisk inbakad i rågdeg. Här talar vi om tillagningstider på timmar och åter timmar i eftervärmen i nån ugn. Samma kolisar finns i karelska piroger med äggsmör. Och i Ålandspannkaka med sviskonkräm och snömos (kryddad mannagrynspannkaka med plommonkräm och vispad grädde). Nu vet jag en kolhydratfri! Stekt sjöfågel. Min farmor använde säkert ett kvarts kilo smör till fågel för 6 personer. Knipa, guding, skrake, vigg. Detta blev en blandning av karelsk och åländsk mat... Lite frestelser från öst.
Maria - för mig är det helt ok att "faktiskt" anse sig gilla sånt som inte ingår i LCHF. Men därmed inte sagt att det är ok att smaka av ditt o datt bara för att man gillar det. Min numera gamla mor med rötter i västerbotten pratade ofta förr om Karelska piroger. Något jag själv aldrig fått äran att äta, men som jag tror mig gilla. Liksom Ålandspannkaka - det tycker jag bergis är görgott. Bland det bästa jag vet är kroppkakor. Och det kan jag längta efter ibland. Men tanken hinner aldrig sätta sitt därför att magen gör sig påmind. Jag vet på pricken vilket helvete jag skulle få genomlida dagen efter. Pga kolhydratchocken. För att inte tala om vilken överätning den första lilla kroppkakan skulle ställa till med. Men att tråna är som sagt okej. Det lider jag inte av. Tänk om Du skulle försöka att publicera det där receptet på sjöfågel med ett kvarts kilos smör med vispad grädde och äggsmö ;-) Man får plocka de bästa bitarna. Tack för inlägget. Jag kan alltså ytterst lite om mat från öst. Men är rasande nyfiken.
Min farmor skulle strypa mig om jag skulle bryta familjetraditionen på tillagning av sjöfågel. Enligt denna tradition skall hjärta, hals och fötter koka med fågelkropparna i minst 3 timmar innan det är dags för de köttigare delarna att lämna gourmetbadet. Smådelarna fortsätter att koka med när spadet kokar in. Köttdelarna styckas i mindre bitar och bryns i smör (massor!) tills de får den härligaste skorpa man kan tänka sig. Sedan får allt badda i huvudgrytan till serveringen. Äggsmöret får ätas till morgonmålet för att man skall orka vänta tills maten blir klar och vispad grädde är ju gott när som helst. Men som sagt, farmor (88 år och skrynklig skärgårdsättling) skulle inte gilla äggsmör med fågeln. Kroppkaka är väl nästan liknande palt va? Palt har jag kokat med Norrbottenassistent. Resultatet blev sagolikt. Fläsk och smör och lingonsylt till. Paltkoma inträdde men jag genomled den tappert. Faller medvetet i denna synd igen om tillfälle ges. Ibland (bara ibland) är det värt en baksmälla. Härmed lite "publicerat" i din värld. Men alltså inget äggsmör till fågeln!!! Jag får utslag och farmor med;-)
