Airams matblogg

Har tittat runt i affärerna i veckan inför en större fest som går av stapeln idag. Jag behöver verkligen uppdatera min garderob. Det mesta är på tok för stort och framförallt är det mesta helt utan form. För det är ju vad som hänt med mig. Med min kropp. Den har antagit form.
Inte för att jag själv upptäckt det först precis, men en å annan omkring mig säger uppskattande kommentarer. Och igår fick jag en uppläxning av arbetskamraten som påpekade att jag borde se detsamma hos mig själv som jag ser hos andra vilka går ner i vikt och får tilltalande former. Kanske är det så att man efter ett helt liv i oformlig övervikt blir blind framför spegeln. Man ser inte sig själv på ett adekvat sätt. Eller så tittar man inte på sig själv utan bara på paltorna eller specifika detaljer i utstyrseln. På halsbandet eller kragen eller nån annan mindre detalj.

Har gått en tur flera lunchraster i rad.
Och provat lite trasor.
Naturligtvis bara inom mitt utbud:
Xlnt
BiB
Generous
Och såna skojiga urval....fyrkantigt, murrigt, tantigt och omodernt.
Ingenting passade. Allt var som tält. Helt utan karaktär. Och framförallt helt utan att visa mig.
Precis när jag hade tröttnat och var på väg ut ur en av butikerna var det ett plagg som ropade på mig. Visserligen i avdelningen för mer normalstora sizer, men snittet och färgen var så grant att jag var tvungen att känna, fundera och till slut prova.
Det blev öppningen!
Plötsligt fick jag inse att det är dags att byta avdelning i klädaffärerna. Det är dags för skilsmässa. Jag hör inte längre ihop med tälten. Jag har skaffat mig själv rätten till det mesta av utbudet. Visserligen i storlek L och XL, men ändå inom vad som kan kallas normalstor.

Så idag ska här överraskas på fest.
Iklädd lagerpålagerlinnen under näpen klänning, mönstrade strumpbyxor under uppvikta tights, fluffig romantisk kofta och flera nya accessoarer kring hals o handled.
I för mig helt nya färger, helt nya material och kanske mest iögonfallande: helt nya snitt. Som framhäver och visar vem jag är. Man har väl sett på stilpoliserna.... ;-)

Visst, jag fick ett sting av småångest. Det kostade att handla. Särskilt eftersom jag också spädde på med en ny vinterjacka igår kväll.
Men, vad har inte allt uteblivet chokladätande besparat min ekonomi dessa tio månader av LCHF-kost. Just det, massor. Köp tre för tio, köp två för femton blir himla många pengar när man gör det dagligen.