Airams matblogg

Om jag ska vara riktigt ärlig. Och det ska jag vara mot mig själv; identifierade jag igår en synnerligen övertydlig återfallssignal. Jag började fantisera om bakning. Under lång tid surfades och googlades det i det airamska hemmet efter recept. Jag letade efter det ultimata receptet på semlor. Och fantasin sa mig att de skulle bli de allra finaste, bulligaste och goaste semlor smaklökarna nånsin träffat. Mina smaklökar.

Tills jag kom på att: semlor ingår inte i min kosthållning.

Sen barnsben har jag älskat att baka. Och roats av själva skapandet. Men det måste erkännas att själva sockerberoendet har varit den största drivkraften i bageriutövningen. Det märktes tydligt när jag under några år valde att på kvällskurs istället låta händerna skapa i lera. Då bakades det inte ett dugg härhemma. Då åt jag bara godis.

Det var skönt att till slut kunna ta sig samman. Fantasin och förnuftet slogs ordentligt. Fantasin hävdade sin rätt högljutt och motiverade att det där lilla receptet ju bara skulle resultera i femton bullar vilka skulle kunna få vila i arbetsplatsens frys och därmed kunna få glädja arbetskamraterna när de kände sig sugna till kaffet. Tills förnuftet bestämde sig och sa ifrån. Att det knappast vilar på mig som LCHF-frälst att säkra upp sockebehovet hos mer normalfungerande. Det finns ju faktiskt folk som lever på att baka och sälja semlor i så fall.

Ett återfall har förhindrats.
Hoppas det dröjer innan nästa kamp uppenbarar sig.