Frågor & svar

Postat av: Agneta

Jag undrar varför du inte skriver hur mycket av varje ingrediens du har i dina recept? Till ett kilo rensad fisk är det fem lökar eller två, är det fem ägg eller bara ett osv. Jag önskar att du kunde ange mängden i dina recept så är det lättare för åtminstone vi som inte är så kunniga i köket. Det finns flera av dina recept som jag önskar att jag skulle kunna "kokaihop" det ser ju så gott ut.
2008-jan-18 19:28

Postat av: Airam

Hej Agneta, på flera ställen har jag påtalat att min blogg handlar om inspiration snarare än en "kokbok". Samtidigt har jag påpekat att jag vid frågor kan tänka mig att maila svar.
Den här bloggen är en slags hobby och avkoppling
som sköts om på stulen
tid. Jag har tyvärr inte utrymme att bli mer exakt än såhär just nu. Om jag ändå skulle stjäla ännu mera tid, för att bli mer exakt, får bloggen lov att ha ett annat upplägg. Maila mig om det är nåt speciellt Du undrar!
Må så gott!

2008-jan-19 08:30

Postat av: Agneta

Hej. Tack för att du tog dig tid och svarade. Utesluter några siffror framför ingredienserna din glädjen, avkoppling och din tanke med att sidan ska fungera som inspiration? Du redogör ju redan nu som i de flesta kokböcker, i vilken ordning och hur du går till väga med själva ingredienserna en form av Gör så här-. När det gäller tidsaspekten så kan väl det inte ta så lång tid att sätta dit siffror när du ändå skriver ner själva ingredienserna. Sidan skulle ju fortfarande vara en stor inspirationskälla eller?

2008-jan-28 14:58

Slutgiltigt svar från Airam:
Förlåt, jag har kanske varit både otydlig och opedagogisk.
Det här är min blogg. Skriven av mig och framförallt för min egen skull. En blogg är att betrakta som en öppen dagbok. Jag har alltid roats av att skriva och på senare tid av att fota. Kombinationen här är ett resultat som jag tänkte att kanske andra skulle kunna inspireras av och flera har bekräftat min tanke. So far so good.
Jag lagar alltid mat på "en höft".
Om jag nu skulle gå dig Agneta till viljes, måste jag börja måtta , mäta och väga och dokumentera under tiden. Den tid som jag försökte få sagt, inte finns. Det är möjligt att det i Ditt liv ser helt annorlunda ut och det är möjligt att just Du är snabb som en vessla i såna här ärenden, men inte jag. Tyvärr.
Det är en utopi att få alla som korsar ens väg i livet, nöjda. Jag själv är nöjd om jag triggar någon eller några. Har man behov jag inte kan leva upp till, finns det säkert andra ställen att kika på. 


Agendareflektion

image363

Idag har jag ätit i stort sett ingenting.
Jodå, en ordinär portion kokt lax med fet sås och en näve blandade salladsblad och lite rödlök, men däremellan bara kaffe och vatten. Varför? För att jag inte känt nån hunger.

Tidigare i mitt liv har jag inte haft några som helst problem att med äta flera mål mat plus fikabitar, godis, chips och kanske till och med  4-5 bullar med mjölk per dag. Då åt jag kanske när det var som värst nånting varje timma. Och ändå upplevde jag sug efter nåt mer eller annat. Kosten på den tiden skilde sig inte nämnvärt från nu förutom att den ju konsekvent serverades på kohydratsgrund med massor av fibrer och stärkelse. Mjölken var blå, grädden obefintlig och fettet helst konstgjort. Jag var ständigt hungrig. Hade jämt ont i kroppen och levde med en otröstligt torr och krackelerad hy. Mina lever och cholesterolvärden var åt skogen. Och om nätterna sparkade jag mig medvetslös av restless legs.

Ikväll fick vi i Agenda på Svt veta att kostfibrer är jättebra. Liksom att animaliskt fett är jättefarligt samt att det finns en välgrundad vetskap om att protein i för höga intag är mycket osunt. Men, plötsligt säger förståsigpåarna att all slags kosthållning man tappar vikt av är av godo.

Okej... va´bra.

Jag tappar vikt av att jag inte längre har så hög insulininsöndring i min kropp. Därför lagras heller inte fettet jag äter. Utan det förbränns för första gången i mitt liv. Proteinet jag käkar är i ungefärlig storlek med vad jag ätit innan. Jag blir mätt och nöjd av protein och fett. Och äter inte förrän jag känner hunger nästan gång. Frånvaron av kolhydrater och därmed insulin gör att jag i stort sett aldrig upplever sug.

Jag hyvlar inte smör och dricker inte olja. Inte heller smäller jag i mig omåttliga mängder kött eller fisk. 
Lagom är bäst. Alltid.
Att försöka äta lagom har sen i sin tur lett till att jag även avstår artificiella produkter. Jag inte bara äcklas av transfetter, glutamater och andra gifter numera. Jag mår dåligt i hela mig vid eventuella snedsteg. När man jagar kolhydrater hittar man även allt annat skräp i innehållsförteckningarna. För min del var det sannerligen på tiden.

Det som är så markant för min egen del med LCHF är att jag dels plötsligt både känner mättnad och hunger medan allt vad sug uteblir. Och dels att både min kropp och själ uppnått harmoni. Min hudkostym är smord. Benen stilla. Magen utan sveda. Toavanorna jämna. Luftläkage tycks vara som bortblåst och psyket kan numera stava till inre frid. Förutom att jag tappar vikt förstås ;-)

Tack

Hej och hallå,

Tack till alla som bekantat sig och pratat till mig här i bloggens kommentarsfält.
Med den medvind vi LCHF-tänkare fått på sistone känner jag ett slags ansvar att
fortsätta dela med mig. Dels av det som redan finns i min matblogg och dels med
sånt jag kan tänkas hinna med att lägga ut framåt.

Och Välkommen Du som är nyfiken nytänkare på LCHF - low carb high fat - kosthållning!
Det är som Du förstår ingen diet eller bantningsmetod utan precis tvärtom;
bara ett annat skönare sätt att leva för oss som inte mår bra av de  kostrekommendationer
vi itutats sen åratal. Särskilt vi överviktiga. På flera andra ställen förklaras modellen
utomordentligt bra. Tex hos Annika Dahlqvist, Skaldeman, Litsfeldt,  och  Kostdoktorn.
Och om man vill dela med andra finns bl.a forumet KolhydrateriFokus.
Googla gärna på LCHF.

Jag arbetar minst heltid och pluggar numera (och två år till) på halvtid. Visserligen lagas
det mat här varje dag, men tid att blogga eller ens läsa annat matnyttigt på webben
har fått och får stå, åt sidan litegranna. Jag kikar dock in här själv varje dag.

Era kommentarer är själva drivkraften för mig. Och ge mig gärna förslag på vad som
kan tänkas vara intressant att laga.
Väl mött!

/ Airam

Gallupp

Hej!

Stilla min nyfikenhet - vem är Du som läser mig?
Jag begär inte namn och adress, men på ett ungefär hur det kommer sig att just Du tittar in här ?
Land och stad berättar mitt statistikverktyg ändå.

Har jag läsare här som inte alls praktiserar LCHF, men är nyfiken?
Finns Du som inte också är medlem på KiF?

Vad saknas?
Vad kan göras bättre?

Har Du några frågor och eller upplysningar?
Snälla, ge mig en minut av Din tid...

image343

Meddelande

image337

Knäpptyst

Ja, men det är ju lysande.....153 sidovisningar idag.
Vad gjorde man utan statistik?

Luft

Hallå där,

Jag har min blogg öppen för luftning inför en eventuell omkonstruktion.
Bli inte snopen om den är låst lika fort igen.

Hav överseende och må väl !
/ Airam

Kalasplanering

Det drar ihop sig till ettårskalas för den här bloggen. Och jag funderar på hur det ska firas. Någon gång alldeles i början publicerade jag recept på ett slags alternativgodis, men annars har det varit rätt torrt på den fronten. Jag klarar inte själv ens med alternativen - är det godis finns det ingen botten. Men, eftersom det nu ska firas kan jag böja mig och skapa i alla fall nån slags dessert.

Eller vad tycker Du läser?
Vill Du ge mig förslag. Kanske tips på en eller flera ingredienser och därmed ge mig ett uppdrag att skapa nåt inför den och andra dagar.

Lägg ditt tips i förslagslådan (kommentarsfältet här under), så återkommer jag.
Den 8/10.

Surströmmingsbaksmälla

image313















Bild : DN

Jag är i startgroparna för en surströmmingsskiva.
Och snålvattnet rinner. Liksom hur oron för känslan imorgon bubblar.
Jag både vill och inte vill.
Det är absolut otänkbart för mig att äta surströmming utan potatis och tunnbröd. Samtidigt som det är otänkbart för mig att må bra med potatis och tunnbröd. I ätögonblicket och under kvällen kommer jag må hur bra som helst, men imorrn kommer sockerbaksmällan.

Snacka om ilandsproblem...

Välkommna!

Mitt älskade Gotland har gjort avtryck.
Det gillas ;-)

Reklam

Funderar på att tjäna en slant på min blogg. Man kan upplåta sin sida för allehanda reklam och för varje klick och köp som sker via just det klicket trillar det in en slant hos upplåtaren - i det här fallet mig.

Men, jag känner en starkt motstånd.
Jag skulle själv aldrig klicka på en sån reklamruta. Jag liksom avskyr de där reklamrutorna.

Fast pengar är ju intressant...

Vad tycker Ni som läser mig?
Är det nån idé eller är vi alla LCHF:are stöpta i samma form?


Bloggspridning

image288  

Denna blogg mina vänner, är vad jag kan förstå; en internationell blogg på svenska. Jag tycker att dagens besök såhär långt vittnar om det. Är jag glad eller är jag glad.

Klubb för inbördes beundran

Jag är inte alls blygsam.
Känner mig faktiskt ganska kaxig
över den här bloggen.
Trots allt.

Ett tag var den på väg att läggas ner.
Själva bloggdokumentationen.
Maten lagas ju ändå. Och ett visst
fotointresse har jag för egen del.

Men så bestämde jag att göra lite
reklam istället. Och låta folk få veta
vad jag gör. Folk som känner mig.
Och deras vänner.
Jag kan ju ramla av pinn knall och fall.
Då vore det dumt att inte fått höra
reaktionerna först.

Och är det nu så att barn uppskattar
sin mamma nåt alldeles fantastiskt
för hennes matlagningskonst är min
lycka total om det är jag som fått inspirera
en aning.

Däremot ska inte jag tillskrivas flickornas
omdöme på maten.

Du ÄR faktiskt lika kapabel som jag !

Tack själv Du.
För sms-beröm :-)

Hemkommen

Återigen har man påmint sig om att det nästa gång måste bli flyg från hemorten, resa dagtid och helst i business class. Och alltså inte avgång kl 00:20 i ett plan fyllt med skrikiga ungar och som grädde på moset 30mils bilresa hem. Muck är liksom bara förnamnet. Ändå väljer jag att inte gå i säng nu på morron, till förmån för tvättstugan. Så är ju det gjort.
Under tiden kollar jag igenom foton. Planerar vad för fett och gott som ska lagas vid mina egna grytor idag och läser igenom allt jag ligger efter med på webben.

Kemer i Turkiet kan rekommenderas om man vill slippa det där värsta tjatet och inkastningsfasonerna som andra turistorter där gärna stoltserar med. Kemer är tämligen stillsamt och ändå fullsmockat med folk. De har en stor marina och många inhemska turistar själva på orten. Det är mest ryssar som åker till Kemer. Havet är ljuvligt klarblått och stränderna består till största del av vackra mjuka klapperstenar...

image259

Tulumost

Att glida in pa internetcafe ar som sagt det enda sattet att kunna svalka av sig lite. Idag har det varit varmerekord och kvallarna ar ju som sagt inte samre. Pa förmiddan idag blev jag varse att t.o.m mina ben ar pepprade med svettkörtlar. Det trodde jag aldrig. Men sa var oxa platsen för upptackten speciell. Ett delfinarium. Och det tog tid att först se showen och sen vanta pa alla som ville fota sig med de underbara djuren. Eller lata sig dras i en gummibat. Förutom vantan pa sin tur. Om man hade bokat sig alltsa...

Jepp, jag har simmat med delfiner idag. Och den upplevelse slar allt!

Hela dagen har varit ett firande kan man saga och just nu ar jag proppmatt efter en deilkat middag. Som frangick protokollet och intogs pa restaurang. Vi at dagen till ara en historia fran menyn som innebar flera slags turkiska köttspecialiteter. Gott ar bara förnamnet. Men det jag ville beratta har och nu var den fantastiska osten som var en av tillbehören. TULUM PEYNIRI.

image258 Lanad bild


Kyparen försökte förklara. Pa turkenglish. Och det jag uppfattade var att det ar en slags farost, som inte skulle förvaxlas med feta (men det tror jag iaf att det ar).
Denna ost lagras mellan 6-8 manader inuti lamm eller farhudar som rengjorts (garvats?) noga. Han trodde den lagras i rumstemperatur. Ovanstaende bild bevisar nog att man mordeniserat en aning. Det dar med hudarna var nog pa stenaldern. Jag har förökt ta reda pa mera via webben, men hanterar inte turkiskan tillrackligt. Kanske nan annan vet!?

Resultatet blir iaf en grynig och mycket smakrik ost som inte alls ar helt olik vasterbottenost - om man har fantasi, och det har jag. En turkisk specialitet som sakert lockar hit mig fler ganger. 

Tulum Peyniri - lagg det pa minnet!


Tunnare

Varmen ar bestaende.
Resan sjunger pa sista versen och det kanns "faktiskt" ganska skönt.
Det finns liksom granser för hur mycket sol och varme en svensk maktar med.

Den vikt jag ev gatt upp under tiden har, tror jag redan har försvunnit. Det kanns pa kladerna liksom.
Transpireringen ar inte att leka med kan jag papeka...
Och sa ar det en mycket charmig herre som fatt fart pa mig.
Han ar sex ar och han har nyss lart sig simma, dyka och hoppa bomben. Sa fort jag kliver upp ur badet fragar han nar jag ska bada igen. Och igen, och igen. Och han far mig att göra precis ALLA vattenkonster sapass att nagon annan fragade om jag hade ett förflutet som delfin eller sa...?

Sexaringen ar utomlands för första gangen i  sitt liv och vad hander?
Hela hans familj blir sjuk.
Och doktorerna kraver sjukhusinlaggning inklusive dropp och stora sprutor för de sjukaste.

Klart grabben fatt vara med mig i vattnet i nagra dagar.
Vi kanner inte varann egentligen, men det har anda varit han och jag liksom.
Kungarna i poolen...
Och omedvetet har det lilla charmtrollet motionerat  bort flera kilo Baklava pa sin badvakt.

Vilken kille!




Baklava

image255

Har skrevs nyss ett livstecken fran Kemer i Turkiet.
Pa ett helknepigt tangentbord.
Det tog en evýghet att skriva.
Och bara en sekund att forsvýnna...

42 grader i luften.
28 i havet ar inga fel...

Klockan 05:30 imorse visade termometern 32.
Ýnte konstigt att luftfuktigheten nu pa kvallen ar olidlig.
For en fettknopp iaf.

Man BLIR fetare an nansýn om man ska "provsmaka" Baklava
hela tiden. Har jag markt...

image256 
Foto: www.yogurtland.com

Uppdatering: Jag gjorde det idag igen. Mumsade i mıg varldens godaste Baklava.
Jag ar vısst bara manniska. Under inflytande av allinclusivevarstınghotellmatsal.

Men, imorgon ar en annan dag....

Den är aldrig ensam: som är i goda tankars sällskap

Ikväll skulle jag verkligen behövt ha med mig ett såntdär visitkort jag (och många med mig) snackat om förr. För att ge till personen framför mig i Konsum.

Till han som handlade ett par tre liter lättmjölk, Becel smörgåsmargarin, magert nötkött och keso. I matväg alltså.
För det han skulle ha till mellanmål var förstås nåt helt annat.
Tre tvåliters läsk, tre chipspåsar - nån av dem var light och som grädde på moset: kanske ett helt kilo plockgodis.

Tror han tyckte att han höll igen. Han satsade ju på fettfritt.

Det är sällan jag bryr mig om vad folk köper. Men det här snubben hade nåt i blicken jag kände igen. Ett slags drogsug. Han såg både ledsen och genomtrött ut. Och svett. Han var grå och undvek alla blickar. Och tycktes ha ont i kroppen när han rörde sig. Det måste vara gräsligt tungt att väga bortemot 200pannor...

Tänk om jag kunde gett honom en lapp vart han skulle komma i kontakt med alla oss som vet hur BRA man mår utan socker och MED fett.

Men det kommer aldrig att bli så. Jag avskyr själv att bli påhoppad av alla som vill berätta nåt häftigt för mig på stan. Det är ju om inte annat häftiga mobilabbonemang i varje gathörn. Och andra stridsrop...

Kanske kommer man en bit med goda tankar ändå.
Hoppas det...

Smart plast

Ett stycke kött befinner sig i min ugn just nu. Inlindad i diverse kryddor i en stekpåse.

image234

Någon tittade in och förskräckte sig. Jag fick frågan:

- Är det så smart tycker du, att bränna plast i ugnen?


Respons

Som säkert alla 348 läsare igår och hittills 146st idag förstått, handlade gårdagens inlägg om lite tiggeri av respons. Och kanske även en markering att vi ska vara rädda om varandra i cyberspace. I min värld läser man inte recept här, kopierar dem och sedan publicerar dem som sina egna utan att länka till källan. Särskilt inte nu när flera personer tänker sig lite karriär i ämnet. För då är väl inte jag längre sämre och eller gratis så länge till.

Strax ska jag möta Er var och en. Kommentarerna på förra inlägget har berört mig mycket.
Men först ska jag tulla på anonymiteten en smula. Integritet är annars superviktigt för mig, men när människor ger sig till mig måste och vill jag ge tillbaka.
Jag har i tjänsten samma regelverk som Annika Dahqvist. Jag ska säga det etablissemanget förespråkar, men har av min chef fått tillåtelse att heja på människors egna beslut. Därför möter jag numera flera intensivt övertygade LCHF-levare. Ingen av dem vet dock om min blogg (eller så är de lika hemliga som jag själv).

Förutom ett brinnande intresse för matlagning (och för all del även bakning) sen barnsben, har jag också ett förflutet inom restaurangbranschen. Mina kökskunskaper är således inte alldeles självlärda.

Här i min blogg har man fått veta att jag på fritiden har uppdrag som stödfamilj, att jag kör motorcykel, fotograferar, festar&dansar, reser, spelar gitarr, bloggar och nästan aldrig sitter still. Till listan kan läggas kursperioder av keramik, körsång, silversmide och massor av extraarbete både här och där. Nån sa hypoman och ibland är det nog sant.

Om man skulle fråga min närmaste omgivning ifall de tycker att jag ska försöka mig på att göra en kokbok skulle de absolut replikera: - "Va, har du inte gjort det än" därför att det vore så typiskt mig att dra igång nåt nytt och oprövat.


Annika -  Jag vet inte vad sojamjöl är. Det ska Du få berätta för mig sedan. Dina omelettplättar verkar kalasbra att tex ha som botten till en räkmacka. Gott att jag får inspirera Dig - det är min ambition. Tack för fina ömdömen.

Yngla - Jag pekade inte precis på bara Dig. Det är gott nog att Du känner Dig inspirerad. Och tycker om min blogg. Tack för fina omdömen.

Birger_E - Grattis till Din fina viktminskning! Visst är det underbart. Det där med boktips är bra. Det ena ger det andra och till slut hamnar man kanske här så som Du gjorde. Tack för fotoomdömet - det får mig att våga igen.

Kenneth Ekdahl - Åhh, lergryta och Tandoori - Du påminner mig! Jag ska absolut laga nåt liknande. Tack för så fina omdömen och tack för Din fina bild. Jag hyser den värsta respekt för Din viktresa - Du måste må som en prins och är naturligtvis värd att det går så bra för Dig. Fortsätt inspirera mig.

Maja - Jag tror inget annat än att den okände Peter är en BRA Peter. Precis som den för mig okända Gun-Marie säkert är. Kanske täcker hennes bok behovet och jag fortsätter den här vägen. Vi får se. Sålänge jag har såna påhejare som Dig känns det jättebra via bloggen. Sluta för all del inte kommentera nu bara. Du förklarar så bra hur det kanske kan vara med datorovana och bloggovana kokbokssuktare, man blir gärna blind och tror att alla fungerar på ungefär samma vis. Min kollega höll med Dig till fullo idag. Tack för att Du följer och hejar på mig!

Gunka -  Kanske är det Du ska som ska coacha och bana väg för mig. När jag tar betalt, tar jag betalt, jag lovar. Tack för att Du hejar på med sån kraft.

Berit W - Jag är så glad för Dina kommentarer. Ät och förhåll Dig på ett sätt som Du mår allra bäst av. Ingen mer än Du kan avgöra vad som är rätt för Dig. Låt viktresan ta tid. Då sätter det sig också bättre, det vet vi alla. Låt mig inspirera. Med eller utan vitlök. Jag älskar vitlök, men allt jag lagar går precis lika bra utan. Eller med bara lite vitlökspulver för den som föredrar det. Min ambition är att locka ut folket i köket för att prova sig fram. Tack själv för Dina fina omdömen !

Lena - Fortsätt komma hit. Jag blir glad av att veta att det känns kul om det finns nåt nytt att kika på här. En matlagningskurs vore verkligen jättekul att hålla. Jag lutar snarare åt det faktiskt, än en bok. Vi får se. Tack för Dina fina omdömen!

Saiva - Jag har ju medvetet uteslutit mått i mina inspirationsrecept därför att jag ju egentligen bara vill locka till expriment. Den som vill ha mått får gärna fråga. Det känns jättehärligt att Du trollar lite i köket, med mina tips i bakhuvet. Jamie Oliver och jag är inte helt olika. Vi kan inte stå still, vi trixar och kladdar och älskar verkligen att skapa. Jag tror han upplever detsamma med sina resultat som jag - att det är den största av rikedomar - när man tillverkat fröjd för både öga och gom. Tack för Dina fina ord.

Ritamaria - Det tackar jag för - att bli länkad till. Vad vore livet utan creme fraiche? Lika trist som på viktväktartiden, eller hur. Jag tar i nån slags hemlighet alltid en sked creme fraiche direkt i munnen då jag öppnar en ny burk. Och jag njuter som om det vore guld jag fick smutta på. Tack själv - Du gör mig glad!

maria - Då noterar jag Dig på intresselistan. Tack!

MiaP - Sedärja, det var Du som fick honom (Skaldeman) att prova ett förslag från mig. Det ska bli spännande att se vilka av mina uppslag han återger i sin kommande bok. Kanske är smörgåstårtan den ena. Jag är egentligen, och nu är jag inte bara blygsam: en fullständig novis på foto. Som i så mycket annat slängde jag mig utan livlina sent en söndag kväll rakt ut i auktionernas värld på webben och plötsligt hade jag handlat en värstingkamera (nåja, men för ett år sen så) från usa. Skulle det löna sig fick jag lov att plåta så mycket som var - och därför hamnade den rätt snabbt i köket. Och för att jag skulle kunna ta hand om alla dessa bilder var det tvunget att jag lärde mig nåt om fotohantering. Jag är så glad för alla som beundrat det jag själv stundom skäms för. Ni ger mig massor av styrka att fortsätta. Skojigt att Du trixar lite efter att ha läst mina uppslag. Tänk om vi alla nångång skulle få till ett jätteknytkalas nånstans på mitten. Och prova varandras varianter...

Fortsätt gärna skriva den som vill. Jag uppdaterar allteftersom. Men nu ska här lagas mat. Som senare säkert blir bloggstoff. Tycker liksom att jag kommit på nåt gott ...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0